Om avsnittet

– Mamma, vart ska du gå? Nej, säg vart! Jag vill inte att du går! Det var det sista Vasilij Aksionov sade till sin mamma innan hon försvann. Vasilij Aksionov hade inte fyllt fem år när båda hans föräldrar greps och dömdes till tio år i arbetsläger. Det var inget ovanligt, året var 1937 och båda föräldrarna var partimedlemmar. Vasilij hamnade på ett barnhem tills hans farbror nästa år hittade honom och fick tillåtelse att hämta pojken och överlämna honom till en släkting. Tio år senare släpptes hans mamma Jevgenija Ginzburg fri, men hon var fortfarande förvisad från centrala Ryssland och tvingades bo i fånglägerstaden Magadan i Fjärran Östern. Dit fick inte Vasilij flytta förrän 1948. Många år senare berättade Jevgenija Ginzburg om orden i boken Krutoj marsjrut, en av de första självbiografiska böckerna om Stalins fångläger. Där skrev hon också om sitt första möte med Vasilij efter fångenskapet. Boken gavs ut i utlandet, och dess första del publicerades också på svenska 1967, under titeln Resa till avgrunden. I Sovjetunionen kunde boken tryckas först 1988. Vasilij Aksionov läste till läkare, blev en känd och erkänd författare, men vägrade att kompromissa med makten. Efter 1972 kunde hans böcker inte publiceras i Sovjetunionen, och 1980 lämnade han landet för USA där han fortsatte att skriva, undervisade i rysk litteratur, och arbetade på radiostationen Svoboda (Radio Liberty). 2004 återvände han till Ryssland, och den 6 juli i år gick han ur tiden vid 76 års ålder. Den mest översatta av Aksionovs böcker är Ön Krim, en fantasi där Krimhalvön är en ö som aldrig blivit en del av Sovjetunionen, en sorts rysk Hongkong. Boken skrevs i Sovjetunionen, men gavs ut bara i Väst, först när Aksionov flyttat till USA. Det var också första boken av Aksionov som jag själv läste, direkt när den kom ut i finsk översättning 1984. Då var den spännande och profetisk, nu känns den kanske lite pamflettaktig. I övrigt har jag läst några av hans kortare verk samt den intressanta trilogin Moskovskaja saga som berättar en sovjetisk officersfamiljs historia från början av 1920-talet till början av 1950-talet. Boken blev senare också en kanske inte helt lyckad rysk tv-serie i femton delar. Under sina sista år i Moskva skrev Aksionov flera böcker som verkar intressanta och som jag har tänkt läsa någon gång när jag får tid över, när det nu kan tänkas vara. Däremot visste jag nästan ingenting om hans tidigare verk innan han gick bort. Då visade det sig att det framför allt är dessa tidiga verk som Viktor Sjenderovitj och andra ryska bloggare kommer ihåg. I min bokhylla hittade jag en bok som bland annat innehöll den korta berättelsen Победа (Segern) från 1965 som Sjenderovitj nämner. Det visade sig vara ett riktigt mästerverk där livet beskrivs som ett schackparti, ett schackparti som livet. Игра Г.О. поражала и огорчала гроссмейстера. На левом фланге фигуры столпились таким образом, что образовался клубок шарлатанских каббалистических знаков, было похоже на настройку…