Om avsnittet
Vissa avsnitt är svårare att spela in än andra. Det här är ett sådant. Det här avsnittet är tillägnat Sonya. En älskad och saknad vän. Hur sätter man ord på en förlust som knappt går att förstå? Hur berättar man om en människa som betytt så mycket, när det finns så mycket att säga men orden inte riktigt räcker till? Vi har försökt. Och även om allt vi känner, tänker och vill säga inte ryms i det här avsnittet, hoppas vi att kärleken gör det. Vi berättar också om vårt beslut att ta en längre paus från podden. Livet har ibland ett sätt att påminna oss om vad som verkligen betyder något, och just nu behöver vi ge det utrymme. Tack för att ni lyssnar och för att ni har varit med oss på den här resan. Till Sonya – vi ses igen. ❤️
