Om avsnittet
Jag började engagera mig i krisberedskap runt 2011. Det var en annan tid. Preppers betraktades som konstiga människor. Francis Fukuyamas ord om Historiens slut klingade fortfarande kvar även om visa toner börjat låta falska. När jag började skriva om kriser och katastrofer minns jag att det var svårt att få information från myndigheterna om förberedelser. Vad de gjorde? Vad som förväntades av oss civila i händelse av kris eller krig? Som samhälle var levde vi i tanken på att allt skulle rulla på som det hade gjort. Men den galna accelerationen av nästan allt omkring oss gjorde sig påmind. Spola framåt 14 år. Med bränderna 2014 och 2018, pandemin och Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina färska i minnet är situationen annorlunda. Var och varannan människa har skaffat vevradio och vattendunkar. I fikarum och på krogar diskuteras vad man skulle göra om krisen kom: Vem som har vedspis i sin stuga på landet, vem som har köpt en krislåda och ställt i källaren, vem som inte gör något alls och bara hoppas på det bästa. Alla har en relation till krisberedskap, särskilt efter att broschyren Om krisen eller kriget kommer skickades ut 2018 och 2024. Även om krismedvetenheten finns är det är oftast en kommande kris vi tänker på. Inte på den vi är i. Det är inte på stormen som välter träd eller regnovädret som översvämmar källarförråden. Inte heller drönaren och vapenskrammel från öst. Inte ens de döende havsbottnarna eller golfströmmen som stannar av. Jag tänker på en kris som vi upplevt förut. En som finns i vårt organisatoriska minne snarare än något vi varit med om tidigare. Vi lever med tanken om att upplysningens framstegstanke ska leda oss till oanade höjder, men i verkligheten är historien cyklisk. Den upprepar sig. Den liberala demokratin är i gungning. Fler och fler länder blir mindre demokratiska. Den våg av autokratisering som sköljer över världen påverkar oss. Redan 2018 gjorde P3 Dystopia ett program på temat Demokratins reträtt. Trump satt sin första mandatperiod och tecknen hopade sig. I årets V-dem rapport från Göteborgs universitet går det att läsa att demokratinivån är tillbaka på 1985 års nivå för den genomsnittliga människan på planeten. De senaste åren har förändringen eskalerat. Mer och mer makt förflyttas från människor till företag och auktoritära ledare. Och vi anpassar oss. Jag tänker på Tyskland på 1930-talet. Nazister slogs med antifascister om makten på gatorna. Många gjorde motstånd på andra sätt, i fackföreningar, kyrkor eller andra folkrörelser, men det stora flertalet var tysta. De levde på sina liv. Precis som nu fanns det nog mycket annat att bry sig om. Det finns många citat som handlar om hur det är tysta människor som är det farliga. Men det handlar inte bara om tystnad. Vi kan ha ett samhälle där alla delar länkar och sätter hjärtan på sociala media medan demokratin monteras ned. För det går utmärkt att tycka en sak men ändå lyda någon som säger motsatsen. Lyda av rädsla för repressalier, eller att lyda bara för…
