Tawfiq (Lyckan från Gud)

Om avsnittet

Tänk på att detta sker i två påföljande steg som hänger ihop och glöm inte att detta börjar med vårt engagemang och strävande och avslutas med Guds stöd och hjälp och att engagemanget är ett villkor för strävandet. Tawfiq – Lyckan från Gud En föreläsning av: Broder Mikael ­ Paltalk 2008-10-31 I Guds, den Nåderikes, den Barmhärtiges namn! Alhamdolillah ir Rabil ”alamin. Wasalaat wasalaam alel habib al mustafa abel qasimi mohammad wa aali mohammad. För vår väntade Imams(AJ) snara och mycket nära återkomst, var vänliga att skicka en salawat. Mina bröder och systrar i tron, asalaam aleikom wa rahmat allahi wa barakato. Frige ditt skuldsatta nafs, så lycka från Ovan må le… Gud säger i den heliga Koranen: ”Men dem som strävar och kämpar för Vår sak skall Vi sannerligen leda på de vägar som för till Oss. Gud är alltid med dem som gör det goda och det rätta” [29:69] Även om vi många gånger påstår annat och ibland verkligen själva tror annat, så visar det sig genom våra handlingar att vi har pantsatt vårt nafs! Vad menas med detta? På samma sätt som man lämnar in och pantsätter något av ens ägo i en pantbank och i gengäld får låna pengar, så har vi på liknande sätt pantsatt vårt nafs och med det vår fria själ och i utbyte till detta lever vi med stor förtjusning och fästelse i denna värld omgivna av förblindande slöjor. Med andra ord blir livet och levnaden i denna värld en kärlek, en fästelse och ett mål i sig ­ istället för att detta liv och tiden på denna jord och i denna värld först och främst ska vara ett medel, som ska användas för att nå ett högre mål. Vårt liv är till för att levas med medvetenhet. Glöm inte att Islam inte är för, utan snarare emot, att skilja sig från denna värld och leva i avskildhet och under taskiga levnadsförhållanden. Islam uppmanar oss att leva i denna värld och njuta av dess godheter, men då inom Guds gränser och inte på bekostnad av vårt eviga liv och vår boning i Nästa värld och framförallt inte på bekostnaden av vår själ! Och på samma sätt som man i pantbanken inte får tillbaka det man pansatt förrän man betalar tillbaka de pengar man har fått låna, och på samma vis, är vårt nafs pantsatt och om vi inte väljer att leva i och FÖR denna värld så kommer inte vårt nafs att befrias. Detta kommer leda till att vi ständigt hålls tillbaka och blir strandsatta, fastkedjade, tyngda och hindrade från att fritt lyfta till högre höjder och prova den mänskliga potentialens vingar. 1 Hur förhåller sig denna pantsättning rent praktiskt då? Ett exempel på detta, är fenomenet ”tawfiq” ­ och då menar jag inte pojknamnet Tawfiq, som tyvärr flytigt används till att hänga upp alla möjliga tillkortakommanden på. Det jag menar med Tawfiq är att få lycka från Gud och att fullfölja och lyckas med utförandena av våra handlingar. Man kan även jämföra detta med den något populärare felaktiga användningen av ”qisma” (något som är bestämt av Gud och som man inte kan göra något åt) där människans egna val…