
Bengt Tornvall om sina 50 år som gallerist
Budoarstämning - Lars Anders Johansson Podcast · Lars Anders Johansson
- 1 tim 12 min

Budoarstämning - Lars Anders Johansson Podcast · Lars Anders Johansson
Det finns ingen utbildning till gallerist. För Bengt Tornvall var vägen in i konstlivet varken planerad eller strategisk, utan snarare en följd av ett tidigt och djupt intresse för bilder. Redan som gymnasist gjorde han egna utställningar på sitt rum, drevs av ett bildseende snarare än av ambitionen att inta en position. Uppväxten präglades av närhet till konsten, både genom familjens eget intresse och genom kontakter med etablerade gallerister. Konsten fanns där från början, som något självklart. När Tornvall i början av 1970-talet studerade statskunskap i Lund stod valet mellan en akademisk karriär och något helt annat. Han valde det senare. 1974 flyttade han till Stockholm med beslutet att öppna galleri, utan kapital och utan färdigt nätverk. Efter sex månader öppnade han tillsammans med en partner ett galleri på Karlavägen. Det var ingen enkel start. Motståndet från etablerade aktörer var påtagligt, och verksamheten krävde både uppfinningsrikedom och uthållighet. För att få ekonomin att fungera drev man parallellt sommargalleri, ramverkstad och tog alla uppdrag som gick att få. Det svenska konstlivet vid denna tid var livaktigt men relativt nationellt. Det fanns många skickliga konstnärer och flera starka gallerier, men den internationella scenen var ännu mer öppen än i dag. Paris var fortfarande en central nod och Tornvall reste dit regelbundet. Där knöts kontakter med förläggare och konstnärer som gjorde det möjligt att visa internationell konst i Sverige på ett sätt som senare skulle bli allt svårare. Prenumerera på Budoarstämning Grafiken kom tidigt att spela en viktig roll. Tornvall började förlägga grafiska blad redan 1975 och har sedan dess arbetat med hundratals upplagor, både med svenska och internationella konstnärer. Han beskriver grafiken som ett komplicerat men nödvändigt mellanting mellan konstnärlig spridning och ekonomi. Den är sällan någon snabb förtjänst men kan fungera både som inkomst och som långsiktig etablering för konstnärskap. Under 1970- och 80-talen växte verksamheten kraftigt. Tornvall deltog i konstmässor i USA, byggde upp ett nätverk av gallerister i städer som New York, Chicago och Los Angeles och företrädde nordiska konstnärer internationellt. USA-marknaden var stor men tillgänglig, särskilt genom mässor som samlade handlare från hela landet. Under en period tillbringade han flera månader om året där och övervägde att bosätta sig permanent. Samtidigt förändrades konstmarknaden gradvis. Under 1980-talets slut kom en kraftig uppgång där konst i ökande grad betraktades som investeringsobjekt. När finanskrisen slog till i början av 1990-talet rasade priserna. Verk som nyligen sålts för höga belopp tappade snabbt i värde. Många gallerier gick omkull. Tornvall tvingades lämna sin stora lokal på Rådmansgatan och göra en grundlig omprövning av sitt sätt att arbeta. Den omprövningen blev avgörande. Han valde bort den mest spekulativa delen av marknaden och inriktade sig på konstnärer han hade personliga…