Om avsnittet

När Robert Egnell utsågs till rektor för Försvarshögskolan hade han redan en lång bana bakom sig som forskare inom krigsvetenskap, säkerhetspolitik och civil-militära relationer. Vägen dit gick via studier i litteraturvetenskap, internationell tjänst som reservofficer i Kosovo och forskarutbildning vid Department of War Studies i London. Erfarenheterna från både akademin och militära miljöer har präglat hans syn på hur samhällen fungerar när de utsätts för extrem press. Försvarshögskolan är i dag en central institution i uppbyggnaden av Sveriges totalförsvar, med utbildning av både officerare och civila inom säkerhet, krishantering och ledarskap. Säkerhetsläget i Europa har gjort att lärosätets roll blivit mer synlig än tidigare, och frågor som länge kunde diskuteras teoretiskt har fått en akut aktualitet. Intresset för utbildningarna ökade redan innan Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina, något som kan tolkas som ett tecken på att säkerhetsfrågorna var på väg tillbaka i centrum. Intresset för kulturens betydelse i krig och kris växte fram ur en kombination av personligt engagemang och forskning. Musik och sång har funnits med sedan barndomen, samtidigt som studier av konflikter gång på gång visat att kulturfrågor återkommer även där man minst väntar sig dem. När arbetet med att återuppbygga svensk försvarsförmåga tog fart blev det naturligt att också fråga vilken roll kulturen spelar i ett samhälles motståndskraft. Prenumerera på Budoarstämning En utgångspunkt är erfarenheterna från Ukraina. Operahus, teatrar och universitet fortsätter sin verksamhet trots flyglarm och bombningar. Föreställningar avbryts när sirenerna ljuder och återupptas när faran är över. Den typen av situationer visar att kulturen inte är ett tillägg till samhället, utan en del av dess själva kärna. När människor samlas för att sjunga, spela eller lyssna tillsammans handlar det inte om underhållning utan om gemenskap, identitet och mening. Samtidigt gör just den betydelsen att kulturen också blir ett mål. I moderna konflikter angrips inte bara militära installationer utan även museer, teatrar och historiska monument. Syftet är att bryta ned motståndsviljan genom att slå mot ett folks historia och självbild. Erfarenheterna visar dock att sådana attacker ofta får motsatt effekt. Förstörelsen väcker vrede och beslutsamhet snarare än resignation, och verksamheten fortsätter ofta i skyddsrum, källare eller tillfälliga lokaler. Synen på krig har förändrats från slagfält mellan arméer till konflikter där hela samhällen påverkas. Hybridkrigföring, cyberattacker och påverkanskampanjer gör att gränsen mellan krig och fred blir otydligare. I ett sådant läge blir även kultursektorn en del av konfliktens spelplan, vare sig den vill eller inte. Kultur kan användas för att stärka sammanhållning, men också för att påverka opinioner och skapa splittring. När Sverige nu åter bygger upp totalförsvaret har fokus länge legat på att skydda det materiella kulturarvet, samlingar,…