

Om avsnittet
Denna artikel innehåller betallänkar för Bokus och Adlibris. Paniksyndrom är ett av de vanligaste ångestsyndromen i samhället. Mellan 5 och 9 procent av amerikaner får paniksyndrom och/eller agorafobi (”torgskräck”) någon gång under livet och så mycket som 30 procent har haft en enstaka panikattack under det senaste året. Detta enligt de studier som författarna till boken Hantera ångest och paniksyndrom hänvisar till. Därför är det angeläget att balanserad information och evidensbaserade behandlingar når denna grupp. Jag själv tillhör dem som drabbats av paniksyndrom och har därför ofrivilligt lärt mig mycket om tillståndet, som är förfärligt men behandlingsbart med god prognos. Socialstyrelsen rekommenderar i första hand kognitiv beteendeterapi och i andra hand antidepressiva läkemedel (rekommendationerna kommer att uppdateras 2028, men några större ändringar lär inte ske). Ur Socialstyrelsens riktlinjer för paniksyndrom. Den här boken är en KBT-behandling som är skriven av två av världens främsta forskare inom paniksyndrom, amerikanen David Barlow och australiensiskan Michelle Craske. Boken jag har läst är arbetsboken, det vill säga den patienterna använder under en sådan behandling (där det också finns en version för den behandlande terapeuten). Boken kan också användas som självhjälp, men författarna menar att resultaten blir bättre om man genomför programmet med en behandlare. Hantera ångest och paniksyndrom är en del av en amerikansk serie med evidensbaserade behandlingar som kallas Treatments ThatWork. Att Natur & Kultur har översatt den här boken är lite överraskande, då de redan har en snarlik titel från 2007 som jag gissar säljer bra än idag – Ingen panik av Per Carlbring och Åsa Hanell. Den kom även i en uppdaterad andra upplaga 2011, där författarna inkluderade ACT – acceptance and commitment therapy – som då (på oklara grunder) hajpades som en ny generation av KBT. Ingen panik är en utmärkt bok som jag själv använt under min KBT-behandling, så när jag slår upp Barlows och Craskes bok blir det naturligt att jämföra de två med varandra. Hur lika är de egentligen, och vilka är skillnaderna? Trovärdig och välskriven Det visar sig att de två böckerna är väldigt lika varandra. De är uppbyggda på samma klassiska KBT-vis med en standardiserad behandling enligt ett schema som i sitt grundutförande förväntas ta 12 veckor, men som i praktiken kan ta längre tid beroende på individens förutsättningar. Efter en lättbegriplig beskrivning av syndromet och dess orsaker – så kallad psykoedukation – introducerar författarna pö om pö övningar som läsaren ska utföra i sin vardag för att tämja panikattackerna. Det handlar om både exponeringsövningar där man utsätter sig för situationer man fruktar för att lära sig att de inte är farliga, och tankeexperiment där man lär sig att ifrågasätta invanda tankemönster som enligt KBT-läran bidrar till att upprätthålla ångesten. Innan man påbörjar programmet uppmanas man i båda böckerna att, med hjälp av…