Om avsnittet
En mor som äter de bästa bitarna i köket, eldar för egen del men aldrig för sina barns, trånar efter sin måg och som drev sin make till ruinens brant. Kanske är modern i Pelikanen ett av de mest fruktansvärda av kvinnoporträtt... Då spelet börjar luktar ännu av granris och karbol efter den döde stått lik och begravningen ägt rum i våningen. Modern, Elise, väntar sin måg och den klena och ofruktsamma dottern Gerda efter deras bröllopsresa. Mågen har gift sig med Gerda då han av modern förespeglats ett kommande arv. Sonen – studenten Fredrik – hostar, fryser och småsuper för att hålla sig varm. Det visar sig snart att något arv inte finns, bara skulder. Pelikanen av August Strindberg I rollerna: Modern Elise – Birgitta Valberg, Sonen Fredrik – Börje Ahlstedt, Dottern Gerda – Marie Göranzon, Mågen – Göran Graffman, Hembiträdet Margret – Silvija Bardh Musiker: Karl-Erik Welin Producent: Gösta Lundberg Regi och radiobearbetning: Per Verner-Carlsson Denna föreställning från 1968 har en intressant tillkomst. Regissören Per Verner-Carlsson arbetade med texten samtidigt i radio och på Dramatens scen. På Dramaten gjorde han två föreställningar av pjäsen som visar Pelikanen från olika sidor, två alternativa spelsätt som ställs mot varandra. I den ena av dessa tolkningar förekom utdrag från radioversionen som komplement. Radioteaterföreställningen är i sig ett tredje alternativ.
