Om avsnittet
1 0ktober – De levande döda: Dead and Buried (1981) Mången gång har man ju drömt sig bort till en lugnare tillvaro i en lite fiskeby någonstans. Att gå runt med en stickad tröja i en dimmig miljö och suga på en pipa (lakritspipa i mitt fall) och bara låta tiden ha sin gång… det är en läskande tanke. Man gör dock bäst i att undvika Potters Bluff då, där Dead And Buried utspelar sig. Det är inte bara underliga dödsfall som inträffar där polisen står handfallen utan ledtrådar, utan det verkar också som att de som dött har rena kopior utseendemässigt bland invånarna i byn. Eller är det något annat i görningen? Något som rör de levande, de döda och de levande döda? Dead And Buried är en perfekt film för höstmörkret och en väldigt intressant tagning på ”levande död”-genren. Den är läskig, långsam, välspelad och har kanske den elakaste öppningsscenen som gjorts. En äkta filmpärla. Welcome to Potter’s Bluff! 2 oktober – Folk horror: The Medium (2021) När folk horror är som bäst tränger den in i någon form av primalt mänsklig natur. Där ställs den moderna människan, med all sin kunskap, mot det uråldriga, mot det oförklarliga och blir maktlös. Vad som ger thailändska The Medium ytterligare en edge är dess sätt att utnyttja found footage-formatet på bästa tänkbara sätt. Den inleds som en mockumentär om shamanism i Thailand, men utvecklas till något helt annat. Tittaren dras med ner i mörkret tillsammans med karaktärerna och är lika ovetande, lika maktlösa, som dem. 3 oktober – Svartvit skräck: The Lodger (1944) Är du ett fan av dimma, mörka kullerstensgator och kabaret? Då kanske den mindre kända filmatiseringen (jämfört med Hitchcocks stumfilmsversion) av Marie Belloc Lowndes roman om Jack the Ripper faller dig i smaken. I ett dimmigt London härjar en mystisk mördare, och en udda man hyr ett rum i ett familjehem, vilket väcker misstankar hos dem. När polisen närmar sig växer osäkerheten kring mannens sanna natur och kopplingen till brotten. Laird Cregar stjäl showen som den hemlighetsfulle hyresgästen, och hade det inte varit för att han tragiskt gick bort samma år som filmens release, enbart 31 år gammal, så hade han nog kunnat jobba sig vidare till att bli en av de stora namnen inom skräckfilm från Hollywoods gyllena era. 4 oktober – Slasher: Bloody Moon (1981) Inte trodde ni väl att ni skulle slippa Onkel Jess på den här listan? Bloody Moon (eller Die Säge des Todes som dess västtyska originaltitel var) är en av sju filmer som Jesus Franco gjorde 1980, och är något så oväntat som en slasher. Trots en del snygga tagningar och inslag av incest, är Bloody Moon en väldigt otypisk Francofilm. Tempot är högt och det är ovanligt lite sex. Samtidigt får vi mer gore än brukligt, och massor av härligt bisarra ögonblick och repliker. Dessvärre kunde inte Lina Romay vara med. I Italien marknadsfördes filmen som en giallo under titeln Profondo Tenebre. 5 oktober – Italienskt: I tre volti della paura (1963) Den internationella versionen av filmen har…
