Om avsnittet

Blogg: henrikalexandersson.blogspot.com/ Utskrift segment 1 och 2: Statsminister Stefan Löfvens haveri i förra veckans Agenda på SVT känns en smula uttjatat. Men det finns ett lite bredare perspektiv, som jag tänker säga några ord om. Stefan Löfven försökte bland annat få fram budskapet att kriminaliteten i våra förorter skulle vara lika stor om det vore fattiga svenskar i utanförskap som bodde där. Vilket är en lite märklig vinkel. För det första är det inte så verkligheten ser ut. För det andra skulle andelen av de boende som är analfabeter, som saknar grundläggande utbildning och som inte behärskar svenska språket med största säkerhet vara mindre om dessa människor vore svenskar. För det tredje lyckas statsministern inte hålla isär invandring och invandrare. Frågan är varför han svamlar. En stående förklaring är att han inte vill stöta sig med de väljare som finns i olika invandrargrupper och utanförskapsområden. Men då gör ha sig skyldig till en grov och om inte rasistisk, så i vart fall oförskämd generalisering. De flesta människor som bor i våra problemområden vill ha lugn, ro, ordning och reda. De vill ha fler poliser och hårdare tag för att upprätthålla ordningen. De vill i möjligaste mån ha levande lokala centrum som inte tagits över av kriminella som driver bort affärer och serviceinrättningar. En annan förklaring är att han är livrädd för att i någon mening framstå som främlingsfientlig. Och i sin rädsla för att kritisera invandrare som grupp vågar han inte tackla invandringen som sådan, den usla integrationen och utanförskapet - som ju faktiskt är helt andra frågor. En tredje förklaring är att Statsministern inte vill eller vågar säga något som kan uppröra Miljöpartiet eller Centern. Det skulle nämligen rubba maktbalansen. Jag tror helt enkelt att Stefan Löfven inte klarar av att förhålla sig till verkligheten. Särskilt när verkligheten inte stämmer med partiets idéer och program. Och det är troligt att han är omgiven av medarbetare som inte vågar, vill eller kan ge honom en korrekt bild av den verklighet som han är högst ansvarig för att hantera. Det är ett vanligt problem i maktpyramider. Och om man inte ser och förstår verkligheten - då har man inte heller någon möjlighet att hantera verkliga problem. Vilket leder till mitt nästa ämne: Makt utan funktion. - Skälet till att vi har en riksdag och en regering är att de skall se till att staten fungerar. Och statens mest grundläggande funktion är att skydda sina medborgare. Den skall skydda oss mot yttre fiender. Och den skall skydda oss mot andra som hotar våra liv, vår säkerhet och vår egendom. På detta område har den svenska politiken fullständigt misslyckats. Den politiska makten levererar helt enkelt inte det som är dess uppgift att leverera. Så frågan blir då vilken nytta vi har av den. Gör makten inte vad den skall, då har den helt enkelt ingen funktion. Då behövs den inte. Och det blir inte bättre av att politiken tar sig makt över andra områden, där den…