Om avsnittet

Johanna Hallin och Annifrid Olsson kliver in i studion med en lite ”konstig”, bisarr energi efter att ha varit utomhus hela dagen och tappat tidsuppfattningen. Annifrid delar sin livskrisartade frustration över en meme som hävdar att sann intelligens är att få det man vill ha i livet, vilket triggar en obekväm osäkerhet kring vad hon egentligen själv längtar efter. Johanna kontrar med att utvärdera de intentioner hon skrev ner under ”Leo-season” för fem år sedan, och hur hennes okonventionella livslogistik – med tjugo års pendling mellan Umeå och Stockholm, samt utlandsvistelser i bland annat Kambodja – faktiskt visat sig uppfylla hennes drömmar. Vi bjuds på en djupdykning i Johannas bok Srey, som ger röst åt osynliggjorda flickor på Kambodjas soptippar för att belysa globala värdekedjor, samt hennes styrelsearbete i Make Equal, där hon fascineras av hur stiftelsen (likt i energiarbete) intuitivt lyckas läsa av och översätta stora samhällsströmningar. I avsnittets andra hälft avhandlas vetenskapens historiska beröringsskräck för det icke-materiella via ”Köpenhamnsdoktrinen” och uttrycket ”shut up and calculate”, samt rädslan för att framtidens energi- och spiritualitetsarbete ska kidnappas av en ytlig och kommersiell ”bro-tech”-kultur. Allting knyts slutligen ihop med Annifrids ultimata ”lösning på allt”: insikten om att universum består av åtta miljarder unika kategorier, och att det är allas vår absoluta, kosmiska plikt att våga följa vår innersta längtan och vara exakt dem vi är för att hela maskineriet ska synka.