Om avsnittet
Svenska Jägareförbundet lobbar framgångsrikt mot politiker för sina egna frågor bl a om rovdjur som varg. Samtidigt har de ett uppdrag från regeringen värt miljoner att stå för objektiv information. Kaliber om en intresseorganisation på dubbla stolar. – Här nere kan du se att det ligger älgskinn och ben och ja, du vet att det blir ju köttslamsor och sådan kvar då. Och där så sa de, fick jag höra igår, att det finns björnspår. Så vi går väl ut och kikar om vi ser några. Solen strålar men det är bitande kallt. Jag är i norra Värmland tillsammans med Eva Ångström, hon har jagat älg i de här trakterna i drygt 35 år. Och här, uppe i skogen, finns en plats där jaktlaget lägger ut rester från älgjakten. – Det skulle kunna vara något, åtminstone några tassar, du vet, björnspår är ju mera avlånga. – Det är svårt att veta? – Det är jättesvårt att veta. Här finns inte bara björn utan också varg och lodjur. Men de stora rovdjuren björn, lo, järv och varg applåderas inte av alla – djurägare är rädda för att tamdjur ska tas av rovdjuren och jägare tycker att de konkurrerar om bytesdjuren. Vilka djur som ska leva i våra skogar och hur många av dem vi ska ha har blivit frågor där olika intressen krockar – och där olika organisationer slåss om att påverka politiken. En av dem är Svenska Jägareförbundet. Eva Ångström var medlem i 25 år innan hon lämnade. Och det berodde på hur vargen beskrevs i förbundets medlemstidning Svensk Jakt. – De beskrev vargfrågan i ordalag som jag inte kunde acceptera. Jag var så upprörd varje gång jag läste den att jag tänkte att det här går ju inte. Nu är hon i stället engagerad i Rovdjursföreningen och sitter med i deras styrelse. Hon är också moderat politiker och tycker att Svenska Jägareförbundet har ett alltför stort inflytande över politiken. – Ja, de är ju överallt. De har ju spritt sig över hela landet och in i riksdagen och lobbar, och lobbar i Europaparlamentet – de är överallt, och många av dem de lobbar mot är ju också jägare. Som andra intresseorganisationer lobbar Svenska Jägareförbundet mot politiker för sina medlemmars intressen. Men till skillnad från andra intresseorganisationer har de ett speciellt uppdrag av riksdag och regering, ett uppdrag som varje år ger dem cirka 50 miljoner kronor. De ska bland annat se till att myndigheter och allmänhet får objektiv information om jakt- och viltvårdsfrågor – alltså samma frågor som de har ett eget intresse att påverka omkring. Men kan en intresseorganisation både driva sina egna frågor och samtidigt stå för objektiv information? Vad betyder regeringsuppdraget för förbundets möjligheter att få gehör för sin sak? Och hur kan en organisation genom åren ha fått hundratals miljoner för att utföra uppgifter åt staten utan upphandling? Kaliber - idag om Svenska Jägareförbundets dubbla stolar. För att få svar på några av frågorna har jag åkt till Svenska Jägarförbundets anläggning i Sörmland. Här, på Öster Malma, som…
