Om avsnittet
Slump är ett paralybegrepp, bestående av bland annat äkta slump, pseudoslump, kvasislump och subjektiv slump. • Äkta slump (True randomness): Universums fundamentala osäkerhet. Det kommer från fysiska processer på mikronivå, som kvantmekanik eller radioaktivt sönderfall. Nästa utfall är genuint och objektivt oförutsägbart. Det är systemets sanna oordning. • Pseudoslump (Pseudo-randomness): Den deterministiska låtsasslumpen. I datorer är det algoritmer som skapar välblandade talserier, men i verkliga, fysiska system manifesteras pseudoslump som kaosteori. Systemet följer strikta orsak-verkan-regler, men känsligheten för små variationer i initiala förhållanden gör att utfallet för betraktaren verkar slumpmässigt. • Kvasislump (Quasi-randomness): Målet här är inte oförutsägbarhet, utan perfekt geometrisk spridning. Kvasislump bryter medvetet mot den äkta slumpens oberoende för att istället fylla ut ett rum maximalt jämnt och undvika klumpar. I naturen uppstår biologisk kvasislump genom repulsion och självorganisering, till exempel när rovdjur sprider ut sina revir eller när växter optimerar spridningen av sina blad för att maximera solljus. • Subjektiv slump (Epistemic randomness): Slumpen som sitter i observatörens huvud. Det är vår begränsade förmåga att beräkna ett utfall på grund av att vi saknar kognitiv bandbredd eller all data i hög komplexitet. Det är den slump vi pratar om när vi slår en tärning eller förlorar en fotbollsmatch. Händelsen är egentligen mekanisk och orsak-verkan-styrd, men vår begränsade kunskap tvingar oss att modellera den som slumpmässig. Några hållpunkter: • 05:41 - “Då skulle man bli mer irriterad än över att man måste lyssna på Bon Jovi.” • 08:31 - Sullivan träffas av blixten igen och igen. • 19:03 - Det finns femhundra sådana skivor. Eller så finns det fler. Kontakta oss via: komplexitetspodden@agical.se linkedin: @ellnestam, @staffannoteberg
