Om avsnittet

WeTime - avsnitt 2: Vad händer med han och hon? I vårt andra avsnitt inom temaserien WeTime fortsätter vi att samtala om kön, könsroller, kvinnligt och manligt. Denna gång gör vi en tillbakablick och ser vad Martinus skriver om det som är typiskt för "urmannen" och "urkvinnan". Vi reflekterar över hur vi reagerar på de "gamla" könsidealen och vilka spår vi fortfarande kan se av detta i dag. Genom en långsam organisk utveckling är alla människor i färd med att integrera och få balans mellan den maskulina och den feminina polen inom sig – det är det som styr utvecklingen av humanitet, intellektualitet och omsorg om vår nästa. I avsnittet nämner vi följande citat ur Martinus verk: Livets Bog, del 3, st. 829-831: 829. Med den "maskulina polen" förstår vi här alla sådana tankar som är uttryck för begär efter, och sådana medvetandefunktioner som befordrar överlägsenhet i styrka och makt. Därför måste sådana väsens medvetande redan av naturen vara fientligt stämt mot likasinnade väsen, det vill säga väsen av deras "eget kön", för dessa har ju samma begär eller medvetandeinställning och är därför födda konkurrenter eller rivaler om herraväldet och makten. "Maskulina" väsen eller renodlade "hanväsen" är således "speciella kampväsen". ... 830. Som uttryck för den "feminina polen" framträder alla sådana tankearter och medvetandefunktioner som befordrar en lyckoförnimmelse genom känslan att vara beskyddad, att stå i gunst hos ett överlägset maktväsen. ... 831. … "Hanväsendet" hungrar efter ett väsen som kan beundra dess maskulina egenskaper och som i sitt rus av beundran önskar äga honom som det absolut enda föremålet för all sin tillbedjan, hängivenhet och underkastelse. ... Detta äger ju som medfödda talanger alla förutsättningar att kunna uppfylla tillfredsställelsen, samtidigt som detta väsens hela livshunger ju endast kan tillfredsställas genom förnimmelsen av att vara denna tillfredsställelse för det maskulina väsendets livshunger. ... . Livets Bog, del 5, st. 1919: ... Hos djuret vidmakthålls eller befordras denna hunger- och mättnadsdrift alltså rent automatiskt genom det av könsorganen framkallade sexuella begäret. Detta begär förnims som en längtan efter en viss behagsförnimmelse eller salighetsnjutning. Denna behags- eller salighetsnjutning kan här endast uppnås genom en förbindelse med ett väsen av motsatt kön och utgör alltså den enpoliga sexualiteten. Då den maskulina principen här är den härskande, blir det hankönsväsendena som är de ledande och som mest animerar driften. ... Livets Bog, del 4, st. 1124: … Om väsendet har den maskulina polen i en utvecklad aktivitet och den feminina i ett latent tillstånd, känner det längtan eller hunger efter att erövra och besitta, leda och styra, beskydda och värna.… … Sådana väsen [kvinnan] känner i sin kulmination exakt den längtan, hunger eller det behov som är raka motsatsen till det "maskulina" väsendets hunger. De känner ett behov av att bli värnade eller beskyddade, de känner ett behov av…