Om avsnittet

Kulturförsvaret presenterar stolt vår poddgäst Karin Helander, professor i teatervetenskap, föreläsare, kritiker och ständig sekreterare i Kungliga Vitterhetsakademien. Karin växte upp med musik, dans, litteratur och teater som en viktig del i livet. Hon nämner ”Lille Petters resa till månen”, som hon såg på Operan som barn vid jul, som en stark upplevelse. Hon spelade piano och närde en dröm om att bli musiker. Sin utbildning inledde hon dock med att studera matematik, fann det tråkigt, bytte direkt till teatervetenskap, sökte sig till studentteatern som blev den fria gruppen ”Teater 9” där hon spelade, regisserade och skrev men även sålde biljetter och annat som krävs i en fri grupp. Intresset för forskning, och då i ämnet teatervetenskap, tog överhanden och efter disputationen började hon som lärare vid institutionen. Efter några år fick hon uppdraget som föreståndare för Centrum för barnkulturforskning. Karin berättar om hur hon skapade kontakter med forskare från andra områden som forskade kring barn och unga. Utifrån Centrum för barnkulturforskning har hon byggt ett stort kontaktnät såväl nationellt som i Norden. Vi talar om Karins olika uppdrag, som föreläsare, pedagog, som kritiker och vad det innebär att handleda doktorander. Ur Karins långa CV finns några rubriker som vi utgår ifrån i vårt samtal t.ex. ”Den barnförbjudna barnkulturen”. Om vuxnas rädsla för konst med existentiell tematik där vi från vuxenvärlden tenderar att projicera vår egen ångest på barnen som publik. Karin talar också kring begreppet ”förståelse”, att vi frågar barn: ”förstod du det här?”, medan vi aldrig frågar en vuxen samma sak. Hon hyllar scenkonstens betydelse för att vi ska kunna förstå oss själva genom ”visualisering, berättelse och lek” som är ett citat från Peter Gärdenfors, professor i kognitionsvetenskap. Kvalitet är ett hett ämne! Vad är det? När det gäller konst och kultur för barn så menar hon att det beror inte enbart på vilka kriterier och parametrar vi vuxna använder utan också om det är barn eller vuxna som gör bedömningen. Mycket intressant! ”Barns röster i barnkulturen” är en annan rubrik från hennes CV som vi talar om, hur barn kan komma till tals på olika sätt, t.o.m. som medforskare. Karin berättar att det under pandemin gjorts en studie som visar att konsten behövs för att bearbeta upplevelser av pandemin som barn haft. Likaså kommer forskning om hur barn och unga som kommit med flyktingvågorna påverkats av att ta del av berättelser som rör deras verklighet. Karin ser en risk att vi med dagens politiska klimat får en kulturpolitik som vänder sig bakåt i stället för att gå framåt och främja nytänkande. Hon berättar också om hur hon integrerar kulturpolitik i sin undervisning på universitetet. Karin har initierat tvärvetenskaplig forskning och förordar ett tvärvetenskapligt arbetssätt för att hantera de stora frågor som vi står inför att lösa i dag. ”Det krävs ämneskunskap, men även samarbete. Det är nödvändigt, men också väldigt roligt att…