Livet är konst när nyfikenhet är närvarande

S.O.S. Save our Soil, rädda vår jord, inte S.O.S. Save our Soul, rädda vår själ, klart själen är viktig, säkert, men utan jord ingen människa.

Ännu värre , varför spara foton som är olyckliga. En del foton är det. Det kan vara skrattande människor på eller en alldaglig vy. Ändå så växer det gråt i magen av att se dom, olyckliga foton.

Undrar om det går att fånga allt på en bild. Vill inte glömma något. Ingen aning när den visas igen, i vilket fall, den kommer förändras, men hur? Måste få tid att stirra, bara sitta och stirra.

Tittar nej, stirrar på det gröna. Duken är verkligen smal, skulle den varit större?

Tog bara ett par sekunder att skriva det, hmm undrar hur många ord det är.. tittar ner i vänstra hörnet av skärmen. 256 ord. Känns lite deprimerande, hur länga har jag hållit på nu? 256 ord, suck, det är inte mycket. Inte ens första sidan…

-Watch and See, som vi ser här, är en installation. Säger journalisten och ser på mig Jag nickar -Dina installationer ändras varje gång du visar dom, eller hur? Kan du berätta om en tidigare installtion, så att vi får en bild av hur…

Hon målar verkligen mjukt, vackert och surrealistiskt. Rum med spännande former och just nu inga ansikten. Hon räcker mig koppen. -Vi har inte så mycket att välja på, te eller te

.. målar tillbaka. Borrandet ekar i mitt huvud. De har slutat med det försiktigare borrandet, nu låter det som dom delat ut borrar och alla får prova på. Tar dom aldrig lunchrast...

Vi bär in den andra lådan, placerar innehållet på platsen med mitt namn i utställningslokalen. Den ser lite ensam ut. Vilken var det? Kan bara se det tomma i mitt minne, där Real Life skulle stått.

Siluetten placerades på tyg. Täckt med blöt handuk och mörk plast. Överst en tung träskiva som pressar ihop allt. Sen vänta på mögel.

Öppnar ett kuvert, hittar tre likadana inbjudningskort. Hjärtat tar ett stolthets skutt, ser min egen Once upon a time. Blundar,

Varför jag bara inte kan säga; Nej, det var trevligt men jag har inte lust längre, eller säga; För att skydda mig själv,

Händerna luktar linolja och grönsåpa, en lukt som jag tycker nästan lika mycket om, som lukten av.. , hur ska jag beskriva.. lukten när man kliver in i trappuppgången till en stor stenbyggnad

Varje ord i den texten är perfekt och hans varma röst, som en skyddande filt, det ger mig en känsla av att allt kommer att bli okej. Fjärilar i magen, den glädjen är färg, hur mycket färg som helst.

Emellanåt frågar jag ; Gick det bra? Eller Vad tyckte du då?

Tänk om det inte finns någon början. Tänk om allt är ett pussel, ett ögonblick = en pusselbit.