Om avsnittet
När jag började lära mig fotografering så fanns det vissa fotografer jag såg upp till. Bilderna de tog hade något speciellt som inte gick att ta på. Jag ville inget annat än att också kunna ta de där bilderna, men hur? Jag gick kurser och köpte ny utrustning. Jag lärde mig mer om teknik och fotograferade mer. Och visst blev jag bättre, men inget av det ledde mig till bilderna som bar på något utöver det vanliga, de där bilderna som stannade kvar hos en. Till slut började jag undra om förmågan att ta de där bilderna helt enkelt var något som bara vissa människor förunnat. Kanske hade jag bara inte den förmågan. Hej och välkommen till Mamman var här. Här samlar jag observationer om moderskap, fotografering, vardagen och livet. Observationerna rör sig genom fyra återkommande perspektiv: Vackert på riktigt, Vardagen genom kameran, Det kreativa livet och De kreativa verktygen. Det här är Observation 05 ur Det kreativa livet: Det ingen annan fotograf kan kopiera Tack för att du läser Mamman var här! Prenumerera kostnadsfritt för att bli meddelad om nya inlägg Frustrationen och sökandet pågick ända fram till en dag när jag stötte på en teori om att det som är mitt unika bildspråk fanns att hitta inom mig. Jag hade snubblat över änden av en röd tråd som jag plockade upp och började följa och jag följer den ännu. I mitt förra inlägg skrev jag om två sorters vackert. Det skapade vackra och det vackra på riktigt. Om hur vår bild av vad som är vackert påverkar vad vi riktar kameran mot och i förlängningen vilka bilder vi tar. Men hur vi ser på vackert är inte det enda som påverkar våra bilder. Det finns ytterligare ett lager som ofta är ännu svårare att se. Vår egen historia. Det vi kommer ifrån har format oss. Våra erfarenheter, relationer, förluster, rädslor, värderingar och det vi längtar efter har gjort oss uppmärksamma på vissa saker och mindre uppmärksamma på andra. Det visar sig överallt i våra liv, i konflikterna vi hamnar i, i vad vi drömmer om, i besluten vi fattar, i vårt moderskap och i hur vi väljer att leva. Och var och ens unika historia visar sig också i vår fotografering. Det är inte säkert att du ser den i dina bilder, men den finns där. Ibland subtilt, ibland tydligt. Det är därför två fotografer kan stå i samma rum framför exakt samma situation och komma därifrån med helt olika bilder. Den ena ser ljuset genom fönstret, den andra ser handen som söker efter en annan hand, den ena fotograferar det stora skrattet, den andra ser barnet som står lite vid sidan av, en person ser det vackra hemmet, en annan ser spåren efter människorna som lever där. Samma rum, samma människor, samma ljus, men olika bilder. För vi fotograferar inte bara det som finns framför oss. Vi reagerar på det framför oss utifrån allt vi bär med oss. Erfarenheter, minnen, värderingar och associationer påverkar vad vi lägger märke till, ofta utan att vi själva är medvetna om det. Hela ditt liv finns på något sätt med i sekunden du tar bilden. När vi…
