Om avsnittet
Jag har alltid fotograferat mina barn för att kunna minnas mer sen, eftersom tiden går så otroligt fort. Men nu när jag ser tillbaka så blir det tydligt att att fotograferingen inte enbart alltid har handlat om det. Det har funnits en osynlig motkraft. Fotograferingen har tyngts av höga krav, de där som vi alla mäter oss med mer eller mindre medvetet. De om hur livet ska se ut och vara, hur mamman ska se ut och vara, hur hemmet ska se ut och vara. Den perfekta bilden sipprar fram i alltför många bildrutor, som en tröst, något att foga de smärtsamma sprickorna med där livet inte lever upp till illusionen om allt det det hade kunnat vara. Det är inte fel med vackra bilder, jag älskar vackra bilder. Men när estetik går före berättelsen i alla bilder man tar, eller när berättelsen begränsas kraftigt till förmån för den vackra bilden, så går något förlorat. Du kanske inte märker det nu, men på sikt blir det tydligt. Då när man vill se tillbaka på hur livet var när barnen var små och allt man hittar är bilder som är vackra, men tomma på detaljer, känslor, berättelse, hur man levde, rutiner, relationer, hemmet - hur allt det här än var och kändes just där och då. Hej och välkommen till Mamman var här. Här samlar jag observationer om moderskap, fotografering, vardagen och livet. Observationerna rör sig genom fyra återkommande perspektiv: Vackert på riktigt, Vardagen genom kameran, Det kreativa livet och De kreativa verktygen. Det här är Observation 01 ur Vackert på riktigt: Priset vi betalar för den perfekta bilden. Tack för att du läser Mamman var här! Prenumerera kostnadsfritt för att bli meddelad om nya inlägg. För alla som väljer att fotografera vardagen med sina barn blir den perfekta bilden av livet högaktuell. Inte medvetet utan på ett lite lurigt sätt, det uppstår nämligen en sorts outtalad och nästintill omärkbar självcensur eller mer försiktigt uttryckt; en riktning mot det vackra på bekostnad av berättelsen. Det är som en tyst överenskommelse som finns där i varje bild som man aldrig har tagit något medvetet beslut om. Jag hade aldrig diskuterat detta tysta förbund med mig själv, det bara existerade där som en självklarhet. Det var en överenskommelse om hit men inte längre, den här vinkeln men inte den andra, de där färgerna men inte de där, de här kläderna men inte de, det här ljuset men inte det andra, det här uttrycket men inte de uttrycken. Jag är inte frikopplad från den perfekta bilden, den har influerat mig precis som alla andra sen jag var liten. Den är fortfarande högst närvarande för mig. Den sitter där på min axel som en liten välmenande djävul. Men skillnaden nu är att jag är medveten om den och jag kan välja att fatta modiga beslut i min fotografering emellanåt. Och det gör hela skillnaden. Framför allt för mina minnen. Anledningen till bilden När mitt andra barn snart skulle fylla 1 år så hade jag ett par dagars ledighet och under ledigheten så hann jag landa och låta tankarna ta plats, kanske för första gången sen…
