Om avsnittet
Framför oss ligger en svart tygpåse i sammet, och i den ligger den välanvända Rider-Waite. Elin blandar, Sebastian drar blint, och veckans kort blir fem i bägare. Nyckelorden ur Flumfri tarot för nybörjare sätter tonen direkt: sorg, besvikelse, förlust. Det som inte längre händer. På kortet står en person i svart mantel och tittar ner på tre omkullvälta bägare som runnit ut. Bakom ryggen står två bägare kvar, fortfarande upprätta, och längre bort går en bro över en å mot ett slott. Ett bra ordspråk för kortet, tycker Elin: gråt inte över spilld mjölk. Vi lägger samma kort ur Tempest Tarot bredvid. Där är det ett skepp i fokus, tre bägare som häller ut sitt innehåll över det och två som står upprätta vid sidan. Samma symbolik, helt annan värld. Leken har ett genomgående maritimt tema, och Döden i den ser ut som Svarta Pärlan. Kärnan i kortet är en enda mening: det som sörjs är inte det som händer, utan det som inte längre händer. Det som de flesta tarotböcker missar är att personen med ryggen mot bägarna inte nödvändigtvis sitter fast i självömkan. Det kan lika gärna vara någon som bestämt sig för att låta förlusten sjunka in en stund innan hon vänder sig om. Balansen ligger någonstans mellan att sörja färdigt och att inte stanna kvar för länge. Vi zoomar också ut över hela bägarsviten, från esset till tian, och ser varför den kan kännas tung trots att den börjar och slutar ljust. Och så saknas sex i bägare ur leken, vilket leder till en teori om samma tjuv som tog espressomuggarna. Nämns i avsnittet: • Rider-Waite Tarot, leken vi drar veckans kort ur • Tempest Tarot Deck, det maritima alternativet • Flumfri tarot för nybörjare, boken vi läser nyckelorden ur • Svart tarotpåse i sammet, påsen som håller sig snygg På tisdag blir det ett lite speciellt avsnitt om Dunning-Kruger-kurvan och varför det stundtals är motigt att lära sig tarot. Narrens Resa handlar om tarot som verktyg för självreflektion, inte om spådom. Lekarna och boken finns hos Tarotlandet.se.
