

Om avsnittet
Genom att lära sig mer om en plats och dess historia innan det praktiska arbetet börjar blir det lättare att restaurera ordentligt. Det menar Ingemar Södergren på släktgården Gunnarsbo i Forsmark, östra Uppland. Ingemar är landskapsarkitekten som nästan utbildade sig till biolog och därefter jobbade på länsstyrelsen med naturvård, för att sedan säga upp sig. Nu jobbar han med gården, fördjupar sig i naturen och historian kring Gunnarsbo, och håller kurser om skog och natur. Gamla träd trots brukets närhet Trots att gården ligger knappt två kilometer från Forsmarks bruk, där det varit järnbruk från 1500-talet fram till slutet av 1800-talet, har Ingemar hittat granar som är över 200 år gamla. Skogen runt gården är en extremt artrik kalkbarrskog med arter som violgubbe (rödlistad som ”sårbar” (VU)), koppartaggsvamp (VU), garnlav (”nära hotad” (NT)) och rosenticka (NT). 0:00 0:00 –15 +30 Lyssna på Emils samtal med Ingemar Södergren från köket i Gunnarsbo utanför Forsmark, östra Uppland. Du kan även lyssna via tjänster som Spotify, Apple podcaster och Youtube. Foto: Creative commons 1.0, nedladdad från Riksarkivet. Skogskarta från 1846 Vi sitter runt köksbordet samtidigt som det sprakar hemtrevligt från vedspisen. Ingemar går och hämtar en bok för att visa Kronprins Carls skogskarta från 1846. Det finns nämligen en missuppfattning om att det inte skulle ha funnits några äldre träd i omgivningarna runt Forsmarks bruk som bara ligger ett stenkast bort. – Den här kartan gjordes för att visa hur mycket timmer det fanns i skogarna, berättar Ingemar. De har ritat in var det finns skog för ved [ljusgrönt] och timmerträd [mörkgrönt]. Och här i Forsmark är det en av delarna i Uppland där det är gott om timmer. Video från YouTube Genom att spela videon accepterar du YouTubes dataskyddspolicy. Ja, visa mig innehållet Källa: youtu.be Se en film där Ingemar Södergren presenterar Gunnarsbo och visar hur den äldsta granen på 230 år ser ut. Film: Emil V. Nilsson. Platsens betydelse Ingemar menar att naturvården måste lära sig platsen där det ska restaurera ordentligt innan det praktiska arbetet kan börja. Många av hans tankar har vuxit fram när han och hans pappa fällt granar på gården, men också under hans tid på Länsstyrelsen i Gävleborgs län. – Det första jag skulle vilja lyfta fram är att gå långsamt framåt. Att inte börja med att hugga, utan att först ta sig tid för att lära känna platsen, säger han. Med tiden ville Ingemar ge något tillbaka till granarna, för att han hade huggt ner granar under flera år. – Det som jag kände att granen behövde var en statushöjning, för det är så mycket prat om gran som något negativt [inom naturvården] trots att det är Sveriges artrikaste träd, betonar Ingemar. Upp till 230 år gamla granar Så Ingemar skaffade sig en trädborr och fick ut borrkärnor från 50 granar på inägomarken på Gunnarsbo, utspritt på 45 hektar. Han ville även slå hål på myten om att det inte skulle finnas någon gammal skog runt…