

Om avsnittet
Vi lever i den riktiga svenska skogens sista dagar. Skogsbruket har fördärvat vårt land så till den milda grad att det bästa vore att bara låta den vara, menar Jon Andersson. Han jobbar för Skydda Skogen och pratade med Emil vid Fjällsjöälvens strand i somras. Jon Andersson jobbar på Skydda Skogen och är väldigt duktig på skogshistoria. Han arbetar även med webbsidan Skogsmonitor som är en karttjänst för att hitta till de sista oskyddade naturskogarna. Under festivalen Dagar och nätter för skogen pratade Jon Andersson med Emil om hur skogsbruket förstört skogarna i tre fronter som svept över landet. 0:00 0:00 –15 +30 Lyssna på Emils samtal med Jon Andersson, inspelat vid Fjällsjöälvens strand den 18 juli 2026. Du kan även lyssna på Spotify, Apple podcaster och Youtube. Vid Fjällsjöälven samsas naturskog med kalhyggen. Foto: Emil V. Nilsson. Hur har det som en gång var urskogsliknande natur förstörts av skogsbruk i Skandinavien? – Egentligen kan man kalla det tre fronter. Här i norra Sverige så gick man först igenom skogen med dimensionsavverkning. Då fälldes de största trädet, det var jätteträd med en diametrar på 70–80 centimeter i brösthöjd som man gjorde skeppsmaster av. Från 1800-talets början och framåt kom blädningsepoken [blädning är en form av hyggesfritt skogsbruk] igång där man tog väsentligt mindre träd, men fortfarande riktade man in sig mot de grövsta träden som fanns kvar. I början av 1900-talet upptäckte skogsbruket att man hade huggit sönder skogarna. Det blev klen återväxt. Då bestämde de sig för att ställa om till kalhyggesbruk, där man då plockar bort alla träd, vilket gör att man får en väldigt snabb återväxt genom att man sätter förädlade plantor. Men då blir det inte längre skog som växer upp utan plantager. Vad är det för typ av natur vi har förlorat när de här tre olika vågorna har successivt har svept över landet? – Det vi förlorade först var ju naturligtvis jätteträden och väldigt mycket av den döda veden. Skogen var ju fylld utav grå skog, alltså döda träd som legat sedan de gamla urskogarna fanns. De var otroligt mycket ved som bars hem i byarna. Sedan när blädningen kom igång, då förlorades mycket av variationen i skogen. När man plockar bort träd successivt så förlorar man skiktning, så skogarna blev glesare, de blev torrare, de blev ljusare. När man då kommer fram till kalhyggesbruket blir det bara stubbar kvar. Det är ju något som skogslandskapet inte har sett tidigare. Lite kort kan man säga att de två första huggningstyperna hade en betydligt mildare påverkan på skogsekosystemet än vad kalhyggesbruket har idag. I den skyddsvärda skogen på Skogsnäs marker blommar den lilla orkidén knärot i mitten av juli. Foto: Emil V. Nilsson. Fältbiologerna brukade säga att staten inte kan se skogen för alla träd. Ligger det något i att diskussionen mest handlar om levande träd, inte skogens alla arter? För de flesta arter som finns i skogen är knutna till döda träd. – Ja, det är absolut på det sättet. Jobbar du…