

Om avsnittet
Med flera böcker i bagaget och en frisk fläkt i Filosofiska rummet har Jonna Bornemark blivit något så ovanligt som en folkkär filosof. Emil åkte till Södertörns högskola för att få höra hennes syn på varför mänsklighetens relation till naturen är på väg åt helt fel håll. Jonna Bornemark är en filosof som sticker ut i Sverige. Hon har simmat med mörtarna vid sjön nära sommarhuset för att skapa en relation med varelser som många annars bara ser när de fastnat på kroken. Hon var också försökt hitta sätt som visar när hennes häst vill rida, och när hon vill att Jonna ska hoppa av. Det här är hennes sätt att på ett rent praktiskt plan försöka närma sig det andra levande som en subjektiv, kännande varelse – en radikal tanke utifrån den västerländska idétraditionen. Emil åkte till Södertörns högskola för att djupdyka i hennes tankar om vår relation med naturen. – Det började faktiskt med att jag blev gravid. Då började jag inse att jag var en kropp. Jag har haft nära relationer med djur hela mitt liv, men ibland tänkte jag att jag inte skulle blanda in det i mina akademiska utflykter. Men det gick inte, jag behövde använda alla erfarenheter från andra levande kroppar och min egen. Så mitt filosofiska upptäckande är också personligt, förklarar Jonna. 0:00 0:00 –15 +30 Lyssna på Emils samtal med Jonna Bornemark. Du kan även lyssna via Spotify, Apple podcaster och Youtube. Descartes filosofiska dikeskörning Jonna Bornemark har undersökt världen genom att simma med mörtar och försöka förstå hästars vilja, något som hon skriver om i boken Det levande (2025). Man skulle kunna säga att det är ett rejält avsteg från västerlandets mekanistiska tanketradition där fiskar och hästar reduceras till en slags mekanisk varelse. Jonna menar att mycket av det här tankesättet har sin grund i filosofen René Descartes och hans radikala uppdelning mellan materia och medvetande. För Descartes menade att bara människor hade medvetande (res cogitans, latin för ”tänkande substans”). Andra djur var som maskiner bestående av enbart material (res extensa, latin för ”utsträckt substans”). – Med den idén blir det levande väldigt dött och avförtrollat i teorin, men det var inte vad jag upplevde i praktiken. Jag undrar om inte den här kalla relationen till andra levande varelser och universum som sådant har gjort det möjligt för oss att överutnyttja planeten på det sätt som vi gör. För jag insåg att vår relation till den övriga naturen är djupt problematisk och på väg åt helt fel håll, säger Jonna. För hundra år sedan levde många svenskar på landsbygden av det jorden kunde ge. Här slås spannmål med lie och binds ihop till kärvar innan den tröskas. Foto: Stensjö by. Ett konstgjort liv Världen är levande, ett system som fungerar bortanför människan men som vi ändå är en del av. De senaste århundraden har vi människor (förgäves) försökt frigöra oss från det andra levande, dels genom industrialiseringen, men också genom uppfinningar som det elektriska ljuset – som gör att vi…