Om avsnittet
Foto: Pie Blume Lär känna Per Hussein! Mannen som syns överallt i Stockholms Palestinademonstrationer på lördagarna. Försäljaren och föredragshållaren som har blivit en av Sveriges skarpaste röster i Palestinafrågan. En perfekt representant för motståndet men som ändå inte syns i media. Vi pratar om hans roll som ledare och vikten av att i demonstrationstågen kunna vädra sin avsky och sorg, vad man får ropa i dem, hur man bemöter angreppen om antisemitism och förhoppningen om att kunna väcka till liv en rörelse som jobbar för värderingar som en gång i tiden ansågs vara självklara i Sverige: Att fördöma folkmord och att stå på de förtrycktas sida. Musiken är ”Leve Palestina” med Kofia ; ”Al kuffiyeh” med Shadia Mansour feat. M1 Dead Prez; ”Vi bär alla barnen” med Marit Bergman och Singers in Solidarity with Palestine och ”De verkliga terroristerna” med Nynningen. Vill du hjälpa Palestina är Nordisk hjälp en pålitlig grupp: nordiskhjalp.org/ Programmet är mastrat och mixat av Jesper Jäderkvist. Stöd Dissidentpodden på Swish eller prenumerera här på Substack. Swishen är: 123 647 06 94 Gå med Gaia från floden till havet och över hela jorden. Nedan hittar du texten till den dikt jag läste upp i programmet: “Hommage till Refaat Alareer” Det här är min homage till Refaat Alareer Doktor i engelsk litteratur Han älskade Shakespeare, skrev poesi Bodde i Shejaiya, Gaza, Med sex barn och fru Han sa han räknar tiden inte efter år Men efter antal krig som barnen genomgår Hans röst den börjar brista När han talar om att krama sina barn godnatt Och inte tänka på att kramen då ska kännas som att Den kan vara den sista Refaat skrev på engelska Om liv i ockuperat land Så människor i väst - som jag - Lättare såg sammanhang Som ung, sa han, var han antisemit Tills han, likt Malcolm X, en dag Förstod hur fel det var och kontraproduktivt Att döma mänskor efter religion och ras. På bokturné i USA han många vänner fick Bland dem många judar, som öppnade hans blick De var sjyssta inga sionister Tog araber ej för terrorister Läget de förstod var desperat Att leva under Israels apartheidstat Han bjöd dem för att träffa andra Till Islamic University of Gaza, När judar och muslimer hör varandra Kan mentala murar börja rasa Exempel är när i hans klass de läste Köpmannen i Venedig, Shakespeares komedi, Med stereotype snåle juden Shylock i Som i sin kända monolog framfräste: ”Han har skrattat åt mina bakslag, hånat mig för mina vinster, föraktat mitt folk, spolierat affärer för mig, vänt vänner ifrån mig, hetsat fiender emot mig. Och varför? jag är jude. Har inte en jude ögon? Lever han inte av samma föda, såras inte han av samma vapen, drabbas han inte av samma sjukdomar och botas han inte med samma läkemedel som en kristen? Blöder inte vi om ni sticker oss? Skrattar inte vi om ni kittlar oss? Dör inte vi om ni förgiftar oss? Skulle inte vi hämnas, om ni kränker oss? Liknar vi er på alla andra sätt, måste vi likna er också på det sättet” När Refaat…
