Om avsnittet
Kvädet om Trym Trymskvädet eller Kvädet om Trym, fornvästnordiska Þrymskviða, är en dikt ur den Poetiska Eddan och finns bevarad i Codex Regius. Den har översatts till svenska av bland annat Erik Brate, Åke Ohlmarks och Björn Collinder. Tors hammare har rövats bort av jätten Trym som kräver att få Freja till maka för att lämna tillbaka den. För att få tillbaka den, klär då Tor ut sig till Freja och reser till bröllopet med Loke som brudtärna. När Tor sedan lyckas få tag på hammaren, dräper han Trym och hela hans hushåll. 1. Vred var Ving-Tor, när han vaknade, och sin hammare han saknade; han riste på sitt skägg, han ruskade sitt hår; Jordens son satt och trevade. 2. Det första ord, han fällde, var detta: »Hör nu, Loke, vad här jag säger, som ingen vet vare sig på jorden eller i höga himlen: hammarn från asaguden stulits.» 3. De gingo till Frejas fagra gårdar, och det första ord, han fällde, var detta: »Vill du mig, Freja, din fjäderhamn låna, om jag min hammare hitta kunde?» Freja sade: 4. »Jag gåve den dig ock, fast av guld den vore, satte i din hand, fast den vore av silver.» 5. Loke flög då, fjäderhamnen ven, tills han kom utanför asars gårdar och jagade in i jättars bygder. 6. Trym satt å högen, tursadrotten, snodde tränsar av guld åt tikarna sina och manen jämnade på manken av hästarna. Trym sade: 7. »Hur är det med asar? Hur är det med alfer? Vi har ensam du givit dig in i jättebygderna?» Loke sade: »Illa är med asar, illa är med alfer. Håller du Lorrides hammare gömd?» Trym sade: 8. »Jag håller Lorrides hammare gömd åtta mil under jorden. Ingen densamma återhämtar, om ej Freja till mig han för som hustru.» 9. Loke då flög, fjäderhamnen ven, tills han jagade ut ur jättarnes bygder och kom inom asars gårdar. Han mötte Tor mitt på gården, och det första ord, han fällde, var detta: 10. »Har målet du nått, såsom möda du haft? Säg i luften långa tidenden! Ofta den sittande sviker minnet, och den liggande med lögn kommer.» Loke sade: 11. »Målet jag nått och möda jag haft. Trym har din hammare, tursarnes drott. Ingen densamma återhämtar om ej Freja till honom han för som hustru.» 12. De gå att den fagra Freja träffa, och det första ord, han fällde, var detta: »Bind dig, Freja, i brudelin; vi två skola åka till tursarnes värld.» 13. Vred vart då Freja och fnyste av harm; hela asasalen under henne skalv, och brisingasmycket brast ifrån halsen: »Den mangalnaste månde jag vara, om jag med dig åker till jättarnes bygder.» 14. Tillsammans voro alla asar på tinget och asynjorna alla att överlägga, och mycket rådslogo mäktiga gudar, huru Lorrides hammare de hämta skulle. 15. Då yttrade Heimdall, av asar den vitaste, - han visste väl framtiden som vanerna annars -: »Bindom på Tor då brudelin; bäre han det stora brisingasmycket! 16. Ned från midjan låtom nycklar skramla och kvinnokläder kring hans knän falla, och på bröstet breda stenar, och händigt vi skola hans huvud pryda.» 17. Då yttrade Tor, asen den starke: »Mig skola asarne…
