

Om avsnittet
I Sverige blir rysk samtida prosa ibland synonymt med de stora minnes- och vittnesskildringarna. David Isaksson visar upp en annan sida när han presenterar Dmitrij Danilovs litteratur. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Den ryske författaren Dmitrij Danilovs bok ”Det finns saker som viktigare än fotboll” tar avstamp i att han bestämmer sig för att se och skriva om samtliga Dynamo Moskvas matcher under ett år. Inspirationskällan finns i USA, där Stewart O'Nan och Stephen King följde baseballaget Red sox under hela 2004, i boken ”Faithful”. Men skillnaderna är stora. Medan de båda amerikanska författarna är hängivna Red sox-fans så är Danilovs fotbollsintresse begränsat. Och medan 2004 var ett häpnadsväckande år för det Bostonbaserade baseballaget, med seger i World series för första gången sedan 1918, så var Dynamo Moskvas säsong, precis som alltid, ganska medioker och odramatisk. Som i flera av sina andra verk skapar Danilov litteratur av händelser som i sig saknar spänning. Något som dras till sin spets i boken ”Sitta och se”, där han rapporterar ”live” från olika platser, som ett torg i Velikij Novgorod eller en bänk i Brjansk. På sin telefon skriver han ner vad som händer omkring honom. I ett kapitel från Moskva sitter han, den 29 juli 2013 klockan 21:00, på Tverskojbulevarden, inte långt från Pusjkintorget. På en parkbänk ser han två unga män som dricker alkohol ur en plastmugg. En av dom har ”en Ipad i ena handen och en orange ballong i den andra”. En flicka sluter upp och börjar dricka med som . En man i vita shorts och bar överkropp sätter sig på bänken bredvid och ”bara sitter där”. Och så där fortsätter det. Danilov visar hur en sommarkväll på en boulevard i Moskvas centrum kan se ut. Här finns bara samtid. Danilov skildrar det han ser med en lågmäld humor som kan föra tankarna till Erik Andersson. Om man följer utgivningen och kulturjournalistiken kring ryskspråkig litteratur i Sverige ger kanske det här en förvånande bild. Ryskspråkig litteratur handlar väl om hemsökelser från Sovjetunionen och den omöjliga jakten på sanningen bakom propagandans dimridåer? Med framstående namn som Ulitskaja, Stepanova, och Aleksijevitj? Det är förvisso sant att minnesbearbetningen är en viktig del av den ryskspråkiga samtidslitteraturen, något som inleddes redan på 1960-talet. Men den är långt ifrån så dominerande som man kan tro om man bor i Sverige. Litteratur behöver inte handla om det förflutna och inte heller vara ett vittnesmål om hur det är att leva utan demokratins alla rättigheter. Den kan helt enkelt handla om vardagen i världens till ytan största land. Om man ska säga ett ämne som präglar Dmitrij Danilovs litteratur så är det dagens Moskva. Hans texter är hyperlokala. Ofta nämns tunnelbanestationer, stadsdelar och gatuadresser. Han tycker om Moskva på ett sätt som nog få i Sverige tror är…