

Om avsnittet
Gamla syskon som tillsammans skötte ett jordbruk var vanligt på landsbygden förr. Ville de ha det så eller blev de bara kvar? Även i dagens storstäder bor alltfler vuxna barn kvar i tonårsrummet. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. 1927 skrev min mormor och hennes andra vuxna syskon under ett kontrakt: ”Som vår fader nu är ålderstigen och ej mer kan sköta sitt jordbruk, förbinder vi oss hans barn, som nu uppburit vårt fadersarv att från och med 1 januari innevarande år lämna honom 30 kr i kontanta penningar per månad jämte fem kasar späntved per år så länge han lever. Skulle sjukdom eller krankhet påkomma, förbinder vi oss att bidraga med den merkostnad, som kan bliva behövlig för skötsel och vård.” Dessutom fick fadern disponera 2 rum och en kakelugn på övervåningen i huset där min mormor bodde med sin familj och med sin än så länge ogifta men eftertraktade ungkarl till bror. Jag kommer att tänka på den här familjebildningen när jag läser boken ”Istället för äktenskap”, historikern Martin Dacklings studie av syskonjordbruk i 1900-talets Sverige. Syskonjordbruket är en familjebildning som inte undersökts tidigare och som till viss del hade med arvslotter att göra och som upphörde under slutet av det århundradet, då de sammanboende syskonen dog ut. Var det ett resultat av strategiska val eller ett resultat av uteblivna val – några blev helt enkelt kvar. Men försök en stund att frammana en tid före urbaniseringen då det fortfarande gick att leva av ett litet jordbruk på mindre än 10 hektar. Det var viktigt att jorden och gården och skogen hölls samman. Dackling försöker genom bland annat intervjuer och statistik få fatt i motiven bakom syskonjordbruken. Var det ett resultat av strategiska val eller ett resultat av uteblivna val – några blev helt enkelt kvar. Ibland bestod dessa utvidgade familjer inte bara av ogifta syskon utan också av gamla föräldrar som bodde kvar på gården, som i min mormors fall. Jag inser dock att detta att en dotter gifte sig och hade både en bror och en far boende kvar hos sig på gården hör till de mer ovanliga familjekoncepten. I Colin Nutleys omåttligt populära 1990-talsfilm Änglagård spelar Tord Peterson och Ernst Günter gammpojkarna och kvarstannarna Ivar och Gottfrid som tillsammans driver ett jordbruk de ärvt av sina föräldrar, ja de sover till och med i samma rum. Vilket i Dacklings studie av riktiga syskonjordbruk inte visar sig vara helt ovanligt. Det är som om bandet mellan syskonen helt enkelt fortsätter att se ut som det gjorde innan de blev vuxna. I de blandade syskonjordbruken blev det dessutom krångligt om brodern gifte sig och en fru skulle konkurrera med den hemmavarande systern om de dagliga göromålen. Bäst då att säga nej och låta allt bli vid det gamla. Hemmansägarna var en till viss del välbärgad klass innan de reducerades undan för undan under andra halvan…