Överlevarna

- When were you born? 'How can I remember when my mother gave birth to me? I am 95 years old. As a child, I had a carefree life. We used to collect wood so that my mother could light a fire and bake bread. I helped at home too, preparing…

1946 ”As a boy, I remember the beach in Tantura. I was five or six years old. The sand was soft, clean, and white. The water was shallow far out. The coast consisted of alternating coves and small islands. I used to swim in the sea with my…

1946 “When I was four, I used to go with my mother to the stream. There we filled our buckets with water. I remember sitting under a tree eating figs. I was never allowed to go to school; instead I had to help on the farm and take care of…

1933 “My father worked in the soap industry. The olive oil season runs from November to March. Father used to work for four months. Then he would rest until the soap had dried and could be wrapped in paper. Nablus lies in a fertile area…

“For many years I wished that just once I could return to Palestine—for a single hour—and then I could die. But as a refugee, that was impossible. When I became a Swedish citizen and received a Swedish passport, I was able to go back to…

”My father was a technician and welder; at first he ran a café by the sea. From 1963 to 1988 I had no contact with my parents. They thought I had died. It was hard to get in touch—I didn’t want to sit there and become sad and cry. In 1989…

“I was born in Bayt Dajan, a village near Jaffa. In 1936, during the Arab Revolt, the British and the Jews began terrorizing our village at night. They were looking for weapons and resistance fighters. They came to our house while we were…

“Being in flight means starting from zero.”,

“Falastin is like the blood in my body. Haifa is like the air I breathe. They live within me”,

”The jews started shooting. My dad took us to a cave in southern Safad. In the Jewish quarters there was a high building. They were shooting with a single shot rifle. Me and my cousin was laying flat on our stomachs on top of the cave. We…

Is there anything you’re wondering about before we begin?” “Where are my four boys?” (points to four photographs on the wall). “Aziz was 30 years old when he disappeared, Ibrahim was 25, Mansur was 22, and then we have Ahmad, who was 13…

- Pappa överlevde Auschwitz, men fick TBC. De opererade bort halva ena lungan och några revben, som han sparade i garderoben. Det var äckligt, säger Sylvia Kalischer. Såg du hans ärr? - Freig nisht. Jag minns inte.

Betraktar du dg som överlevare? - Jag föddes 1941 och hade under andra omständigheter kunnat ha mördats, som många i min familj. På det sätter är jag nog en överlevande och hör hemma i de överlevandes krets, säger Lasse Dencik.

- En gång bjöd mamma de svenska grannarna på ett kaffekalas. Hon bakade centraleuropeiska kakor, fyllda med vallmo. Men det blev ett väldigt fiasko. Hennes kakor, som hon hade arbetat så mycket med, låg kvar ouppätna. Grannarna hade väl…

- 1957 blev det skilsmässa. Min mor och jag och bror Paul, kallas Palle, flyttade till Långholmsgatan 24. Min mor gick bort alldeles för ung, jag var bara 17 år. Palle och jag bodde kvar i lägenheten själva, säger Lennart Mankowitz.

- Jag tror inte mamma kände sig helt accepterad av pappas judiska familj. Min farmor och mina fastrar tyckte att mamma var lite fin av sig. Kommentaren var att ´innan hon gick ner till tvättstugan, så gick hon till frisören´, säger Gun…

- Jiddischteater är en motståndshandling. Den berättar att vi är här, vi har en historia och en framtid, säger Willmar Sauter.

- Mina morföräldrar, Bernhard och Berta Birnick, var väldigt ortodoxa, väldigt strikt kosher. En gång köpte min mamma och hennes syskon räkor i fiskaffären. De sprang hem till mormor och morfar på Ringvägen och gömde sig i deras garderob.

- Mamma lyckades överleva Förintelsen och kom till Sverige. Hon väntade med att berätta vad hon varit med om tills jag var tretton, fjorton år. Det var väldigt klokt, tror jag, säger Ulf Sender.

- Jag hade inga syskon och bara mina kusiner som var judar. När jag skulle fylla fjorton var jag var Glämsta för första gången. Det förändrade hela mitt liv. Där var det hundra på ett fat, säger Suzanne Kaplan.

- Min mamma och moster Kicki flyttade upp från Landskrona och startade Klädes-tjänst på Hornsgatan 114. De var i tjugoårsåldern. När Agnon fick nobelpriset i litteratur 1966 hyrde han fracken där.

Hur kommer det sig att du inte har ett fotoalbum från det du var barn? - Efter mamma gick bort så blev det tjafs om arvet. Och då försvann mycket, säger Rita Lippmann. Skulle du inte vilja titta på de där fotografierna? - Ärligt talat så…

- Jag tyckte att min värld var mycket mer ärofylld. Min pappa var krigshjälte, min mamma hade varit stridande sjuksköterska på slagfältet och min morfar var Stockholms Överrabin. Jag kände mig förmer. Det har varit mig till nackdel, säger…

- Mamma och pappa gifte sig 1937 i Åmål. Men eftersom pappa var mosaisk godkändes inte giftermålet av svensk lag. En protestant och en jude kunde inte gifta sig. Så när mina föräldrar skulle skilja sig 1954 så behövde de aldrig skilja sig…

- Min mormor, Sonja Dossel, fick jobb som ritualbaderska på mikven på Bastugatan. För att få börja jobba krävdes att Rabbin Marcus Ehrenpreis intygade att hon var judinna, säger Sonja Andersen Siirak. I Sonja Dossels ansökan om…

- Abraham Olniansky i Lund var religionslärare, kantor och kosherslaktare. Han skickade upp slaktade höns till sina kunder i Stockholm med tåg, säger Anna Nachman, begravningsansvarig för Chevra Kadisha. - Olniansky var kompis med…

Det judiska Högalid #10 - Berth Samuel by Överlevarna

- Mina föräldrar kallade sig själva för flyktingar, inte invandrare, säger Eva Fried. Hur länge gjorde de det? - Jag tror hela livet. Evas bror, Erwin Salamon, berättar sin historia här: https://on.soundcloud.com/TFTxf8LOgUH4qighiY

- Till min bar mitzva läste jag för den fenomenala Abraham Levy. Jag älskade honom, säger Gary Stillman. Vad var det han gav dig? - Han gav mig mod.

- Min barn- och ungdomstid var olycklig. Men nu när jag är gammal är jag lycklig. 92 år gammal har jag träffat en man som fått mina känslor att flamma upp. Det är underbart, säger Marga Margulies.