Överlevarna

- När mamma blev änka gick hon så småningom på några dejter. Men det var ingen som passade. Där kan jag ha lite dåligt samvete för att jag inte uppmuntrade henne mer, säger Peter Rosenberg.

- Mamma pratade inte vad hon varit med om, men hon mådde stundtals väldigt dålig och försökte hålla marorna ifrån sig. Men en tidig morgon plockade jag tabletterna ur hennes mun. Då var jag tretton år, säger Jan Nygren.

- Varje dag i ett par års tid. med start i sjuan, trakasserad mig klasskompisen Gunnar för att jag var jude. Till slut bestämde jag mig för att om det här inträffar en gång till så dödar jag honom. När jag kom till skolan hade vi…

- Min erfarenhet via pappa bidrar till mitt engagemang för utsatta människor. När Sverigedemokraterna säger att de vill skicka hem flyktingarna, då tänker jag att det kunde ha varit min familj! Jag kan aldrig acceptera SD:s människosyn…

- 1948 kom jag och min syster till världen. Mamma kunde inte ta hand om oss. Vi fick vara på ett barnhem i ett halvår, för att hon skulle få vila upp sig. När jag började skolan var jag väldigt barnslig och blev mobbad. Jag fick…

- Jag växte upp i Uppsala. Alla mina kompisar hade mor- och farföräldrar, men inte jag. Hela min släkt, med några få undantag, dog i kriget. Jag blev väldigt intresserad av äldre personer när jag blev äldre, säger Marek Zylberstein.

- Jag visste inte hur andra pappor var, men jag visste att min pappa duschade tre gånger om dagen. Han vaknade mitt i natten och skrek på ett annat språk. Till slut blev det normalt. Jag och min syster konstaterade bara att i natt hade…

- Jag fick behålla allting för mig själv. Jag belastade inte mina föräldrar med sånt som var jobbigt, säger Henrik Salamon. - Vad hade. du för ventil? - Jag hade en garderob som jag gick in i och där kunde jag vara ledsen och gråta.

- Hur regerade du när pappa var våldsam mot mamma? - Det hände hela tiden. Det var normalt. Jag förstod inte varför han var sådär. Jag förstod att han varit i kriget, men inte alla reagerade som pappa, säger Greta Wassertheil. Foto: Cato…

- Mina föräldrar var människor utan en historia. De kom liksom från ingenstans. Jag fick noll av judisk tradition, noll av judisk kultur. Som ett resultat kände också jag mig rotlös, säger Adam Ringer.

- I Spielbergs arkiv finns en fyra timmar lång intervju med min pappa. Jag har inte orkat att titta på den, säger Bernt Jakobson. Foto: Cato Lein

- I första klass var jag den enda utländska eleven. Jag var oerhört blyg. Fröken frågade var jag kom ifrån och jag mumlade ”Ungern”. Alla tyckte jag svarade ”djungeln”, säger Andreas Szekely. Foto: Cato Lein

- Jag har haft en lycklig och skyddad uppväxt. Som vuxen har jag känt mig glad och harmonisk. Jag har funderat på hur mina föräldrars öde påverkat mig, något som jag fortfarande funderar på. Nyligen gick jag med i Föreningen Förintelsens…

Eva Fried: - Min pappa ylade på nätterna, som en varg. Han vaknade och pyjamasen var genomblöt. När jag var liten trodde jag det var normalt, jag trodde pappor gjorde så. Det hände i stort sett alla nätter, men det var ingenting man…

- Det jag kan märka mest i min traumfa-gen är när det händer saker med Nordiska Motståndsrörelsen eller SD, att det blir som att trycka på en knapp hos mig. Jag känner skräck och raseri på en gång och måste göra någonting åt det, säger…

- Mamma var svårt traumatiserad av kriget och hade panikångest. Hon sa alltid att det var pappa som tog henne tillbaka till livet och att det var vi barn som såg till att hon var kvar där, säger Anncharlotte Lindfors.

- Mamma fick lätt hysteriska utbrott. I bland bråkade mamma och pappa och då kunde hon skrika: ´Nu åker jag hem!´ Och så stack hon ut och slog igen dörren och var borta. Jag hade jättesvårt att somna, innan jag förvissat mig om att mamma…

- Jag drömmer om att ha en stora-syrra. Jag och syrran skulle prata väldigt förtroligt med varandra. Men min stora-syrra, Felicia, mördades av tyskarna i Lodz getto när hon var fyra år gammal, säger Jakob Goldberg.

- På natten kom pappas minnen tillbaka, vilket hindrade honom från att sova. Han sökte hjälp på psykakuten, flera nätter i veckan. Vi bodde i Danmark och pappa var inte nöjd med vården, så vi flyttade till Israel. Men där var det samma…

- Mamma pratade aldrig om vad hon hade gått igenom under kriget, när jag var liten Att hon var judinna pratade hon inte heller om. Det var det svenska som gällde. Mamma hade inte med sig någon ting från Lodz, inte ens ett fotografi, säger…

- Mamma blev plötsligt personlighetsförändrad. Hon hade varit mitt fosterland och min religion, mitt allt, men hon blev psykiskt sjuk. Jag var 22 år och hoppade av mina studier, för att få vara med mor och få henne på bättre tankar. Ett…

- Varje söndagsmiddag berättade mamma och pappa minnen från kriget och Förintelsen. Jag var sex år och satt alltid med och lyssnade. När det blev för mycket gick jag ifrån och spelade piano eller började dansa. Eller så började jag gråta…

- Jag blev mobbad på judiska religionsskolan för att jag inte var en riktig jude efter som jag hade haft med mig en skinkmacka till. På Glämsta koloni blev jag också mobbad för att jag inte var en riktig jude. Nästa sommar åkte jag i…

- Mamma träffade pappa på en dans på Skansen. De var 19 år gamla och ganska snart blev de med barn. De bestämde sig för att skita i det gamla och bara blicka framåt. Mamma, som var föräldralös, brände alla brev och fotografier hon fått…

- Mamma hade jättesvårt att knyta an till någon. Jag kände mig aldrig så nära henne. Från det jag var tre, fyra år, så trodde jag inte att mamma var min mamma. Jag trodde att jag hade en annan mamma, säger Monica Ermann. Foto: Cato Lein

- Mamma anförtrodde sig till mig, säger Teresa Piorkowski. - Var du den vuxna? - Ja, ibland - eller ofta. - Hur blev det för dig att som barn, att vara den vuxna? - Hela mitt liv gick ut på att jag skulle skydda mamma mot allt ont. Foto…

- När jag var 14 lämnade jag allt det judiska. Mina föräldrar blev vettskrämda och bestämde över mitt huvud att att vi skulle flytta till Israel. Jag var rasande, men vi flyttade ändå. säger Channa Bankier.

- Mamma blev lätt arg, såg allt i svart och vitt. Hon brukade hota mig med att göra mig arvlös eller att jag inte skulle få tillåtelse att gå på hennes begravning. En gång skrek hon att hon inte var min mor. Pappa som höll låg profil och…

- Jag har väldigt få egna minnen från barndomen. Men jag har en kamrat, våra familjer umgicks, och hon är mitt minne. Hon minns väldigt mycket mer än jag. Jag minns ingenting, säger Sylvia Sauter.

- Hela min uppväxt hade mamma svår ångest för att hon hade bytt plats med sin syster, vid selekteringen i Auschwitz. Mamma överlevde, medan systern gasades ihjäl. Mamma kunde gå omkring hemma i lägenheten och upprepa ”Varför fick jag leva?