Om avsnittet
Östergötland, sista dagen på höstlovet. Ett ridläger ute på slätten, där gässen flyger mot Tåkern i långa, sneda rader. Sjuåriga Svea kan fläta allting. Sitt eget hår, snörena i luvtröjan, öronen på tygkaninen. Men hon vågar inte trava. Och när mamma kommer och hämtar henne vill hon kunna säga: Mamma, jag har travat. Längst in i stallet står Gertrud, den äldsta och lugnaste ponnyn på hela ridskolan. Tjugoåtta år, med en överläpp som försöker vissla och en framhov som hon räcker upp när hon vill ha en morot. Och Gertrud går i flätans takt. En fläta i otakt, och hon skuttar fram som en tant som är sen till bussen. En fläta i godnattvisans takt, och hon somnar stående. Om Svea ska våga måste hon först lista ut vilken takt traven har. Och sen fläta den själv. Ett ridhus i skymningen. En lång lina. Och en gammal ponny som bara kliar tillbaka på den hon tycker riktigt mycket om. En saga om ponnyer, ridläger och om att det man är bäst på kan hjälpa en med det man är rädd för. Nya sagor varje kväll. Följ så missar ni ingen! 🥰 Gillar ni sagorna? Ge oss gärna ett betyg där ni lyssnar. ⭐️ För lyssnare i alla åldrar, och för alla som någon gång har studsat lite för mycket i sadeln. 🎧 Pappas Sagor: nya sagor för läggdags, en lugn stund eller långa bilresor. Även detta avsnitt är inläst av min röstklon. Vad tycks? :)
