Om avsnittet
Ödmjukhetens och nådens existentiella närvaro Ödmjukhet som grund för inre andrum och levande existens. Guds nåd som en berikande kraftkälla i vardagens skiftningar. Acceptans av livets föränderliga former genom gudomlig gemenskap. Kärleksgemenskapens rytmiska frihet Mänsklig samvaro förenad i en levande rytmisk helhet. Frimodighetens längtan som drivkraft för personlig mognad. Skapandet av en ny verklighet genom delad kärleksfrihet.
