Om avsnittet
Nikke Lindqvist, nätveteran och en av landets bästa sökmotoroptimerare, sammanfattar 2012. Och ser ett blogglandskap han känner igen – som inte kommer att bli bättre. Vid den här tiden på året brukar nätet svämma över av årskrönikor som sammanfattar året och blickar framåt med mer eller mindre fantasifulla teorier om hur nästa år kommer att bli. Jag brukar inte göra sådana. Mest för att verkligheten alltid överraskar, och för att jag sällan har en aning om hur framtiden kommer att arta sig. Alla gissningar blir ändå fel. Men i år känns det som om jag har en spaning som det ändå är värt att dela med sig. Kunskaperna om sociala medier har blivit allmängods Det viktigaste som har hänt under året är att kunskapen om sociala medier på riktigt har spritt sig utanför den grupp som har varit föregångare under så många år. Tekniken har varit tillgänglig länge, men det var först under 2012 som sociala medie-användningen blev var mans egendom. Och resultatet av det blev inte ökad demokrati, en bättre värld eller en friare samhällsdebatt. Snarare har det lett till en hårdare stämning, fler uthängningssajter, fler anonyma konton och en direkt konflikt som jag inte har sett maken till tidigare mellan etablerade medier och de nya, arga högerkonservativa sajterna. Även om bloggare länge har pratat om etablerade medier som ”gammelmedia” tidigare, så har det varit med glimten i ögat och på ett närmast kärleksfullt sätt. Under hösten har tonlägets förändrats. Det råder i det närmaste ett krigstillstånd mellan uthängarsajterna (med Avpixlat i spetsen) och Expressen/Aftonbladet. Avpixlat-anhängarna, som i mångt och mycket lever i en nyfunnen bubbla bestående av sajter och grupper med likartade åsikter, eldar på den här konflikten så gott de kan, eftersom den ger dem gott om uppmärksamhet. Jag ler igenkännande åt fenomenet, eftersom jag har upplevt det tidigare. Det är så mycket i den nuvarande situationen som påminner mig om hur det webbsociala livet tedde sig för 5 år sedan. Och samtidigt finns det klara skillnader. Vi som gick före hade redan erfarenheterna Den så kallade Jaiku-bubblan (2006) bestod av nyfikna personer från alla håll, som egentligen bara hade den nya sociala webben som sammanhållande faktor. Vi som var aktiva där, gavs, eller tog själva på sig, en expertroll. Ibland välförtjänt, eftersom de nyvunna kunskaperna bottnade i tidigare vunnen kunskap kring företagsorganisation, media, webbkunnande, kodande, marknadsföring, sökmotoroptimering, journalistik, juridik, PR, internt-kunskap och/eller kunskap om social interaktion. Men i vissa fall bestod kunskapen faktiskt mest i att vara duktig på att vara social. Bra på att fika, som någon uttryckte det. Vi var bland de första som slängde oss ut på Facebook, som kastade oss över tjänster som Bloggy, Twitter och en mängd tjänster som sedan dess dött Facebook-döden. Samtidigt pågick en nyvaken politisk rörelse. Piratfrågorna och FRA-frågan väckte många av oss, och här fick de nya medierna och…