
Största risken för barnen är inte att gå hem från träningen själv, den är i mobilen på rummet | #179
RikaTillsammans | Om privatekonomi & rikedom i livet · Jan och Caroline Bolmeson
- 1 tim 38 min
- Säsong 1, Avsnitt 179

RikaTillsammans | Om privatekonomi & rikedom i livet · Jan och Caroline Bolmeson
I det här avsnittet intervjuar vi polisinspektör Mikael Ahrtzing som arbetar bl.a. med bedrägeri och IT-brott i polisregion Nord. Tillsammans pratar vi om allt från de vanliga brotten som privatpersoner utsätts för, hur man kan tänka, vad man kan göra åt det till historien bakom uttrycket "sol-och-vårare". Det som dock satte sig på riktigt i samtalet med Mikael är när han sa: "Många av oss lever i tron att den största risken för våra barn är när de går hem själva från träningen på kvällen i mörkret. Men så är det inte. Den största risken för våra barn är när de sitter själva med mobilen själva på rummet." Det ligger så klart nära mig och Caroline med små barn som precis börjat ha egen telefon. Särskilt när jag frågade honom: "När ska man börja prata med barnen om det som sker på nätet?" och hans svar var: "Ja, redan när de är 7-9 år". Det var en lite magsup. Sedan när jag samlade mod till mig dagen efter för att prata med vår 9-åring, så sa hon "Självklart, pappa, det har jag tänkte och vi har pratat om det i skolan." Klassisk repetition av insikten: frågan är inte när våra barn är redo, frågan är snarare , när är jag redo? Vi pratade även om BankID-bedrägerier som är rätt vanliga. En viktig poäng för Mikael var även att om kanske du och jag inte drabbas så kan vi ha en anhörig som gör det. Min egen mamma fick ett sådant samtal där de utgav sig från att ringa från polisen. Ett av hans konkreta tips var att lägga på så fort som möjligt om man råkar ut för dessa skumma samtal. Inget behov att känna dåligt samvete att lägga på en "trevlig äldre herre som ringer från Hong-Kong." Vi pratade även om varningstecken, finansiella, romansbedrägerier och vikten av att undvika t.ex. offentliga Wifi. Vi berörde även kort ransomware som tyvärr blir vanligare och vanligare. Något som jag själv har klurat på många gånger är det klassiska uttrycket som är: "Låter det för bra för att vara sant så är det nog så och då bör man låta bli." Vi var överens att det var ett gott riktmärke. Problemet gör dock att det gör att man faktiskt kan missa relevanta möjligheter. Jag personligen brukar landa någonstans i "Låter det för bra för att vara sant, så förtjänar det en riktigt noggrann undersökning.". Även om vi inte hann fördjupa oss i det - det blir nog ett eget avsnitt vid tillfälle - så finns det några vanliga tecken på finansielle bedrägerier som ofta återkommer enligt mig. I alla fall i de bedrägerier jag har sett, undersökt eller tyvärr råkat ut för själv. 1. Ofta helt "nytt" och inget track-record (få bedrägerier överlever 2-5 år). 2. Personen/Företaget har full kontroll på dina pengar utan insyn från tredje part (t.ex. bank, revisionsbyrå) 3. Inget samarbete med välrenommerade jurist- eller revisionsfirmor. Ofta saknas det juridiska avtal som passerar ett lukttest hos en erfaren jurist 4. Aura av exklusivitet med stark psykologisk kraft av att känna sig utvald 5. Strategin är komplicerad så att andra inte vågar erkänna sin okunskap 6. Orealistiska…