Om avsnittet

Statsvetaren Peo Hansen, professor vid Linköpings universitet och känd för boken Migrationsmyten, gästar podden för att förklara vad han menar är den största bristen i samtalet: hur finans- och penningpolitik faktiskt fungerar. Hans centrala tes är att vi lever med ett fundamentalt missförstånd – att staten sköter sina pengar som ett hushåll. Sanningen, enligt den moderna penningteorin (MMT), är att en stat med egen valuta, som Sverige, aldrig kan få slut på kronor. Staten är valutans utgivare: den måste spendera ut pengar innan vi kan betala skatt, och skattepengar "förstörs" när de tas tillbaka – ungefär som en ICA-kupong slängs efter inlösen. Skatter är därför inte välfärdens finansiering utan ett styrmedel, exempelvis för att minska ojämlikhet. Hansen visar detta med konkreta exempel. Under flyktingkrisen 2015 pausades det finanspolitiska ramverket trots att expertorganen varnade för statsskulds-explosion – resultatet blev i stället stora överskott, hög tillväxt och lavinartat ökande skatteintäkter. Under pandemin blev 5 miljarder som månaden innan avfärdats som oansvarigt plötsligt kaffepengar, och hundratals miljarder spenderades utan en enda skattehöjning. I USA halverades barnfattigdomen på ett år – innan politiken medvetet stängdes av. Och när det gäller upprustningen hittas pengar till militären utan diskussion, medan välfärd, järnväg och klimatomställning hänvisas till "saknade finanser". Gränserna finns, understryker Hansen – men de är inte monetära utan reala: arbetskraft, kunskap, stål och råvaror, plus inflationen. Pandemin visade att det var sjuksköterskor och skyddsutrustning som saknades, inte pengar. Inflationen efter pandemin drevs av kollapsade leveranskedjor och energikris, inte av överafterfrågan – och räntehöjningar träffar fel, som "en ratt i en sittvagn som inte är kopplad till något". Samtalet berör också bankernas roll: bolåne-pengar skapas ur tomma intet, finansindustrin gynnas av statens åtstramning, och avregleringen sedan 80-talet har gett oss återkommande finanskriser och en sjuk bostadsmarknad. Hansen kopplar ihop MMT med klimatforskning och geopolitik och argumenterar för ett "realpolitiskt" ramverk: politikerna ska kliva fram och prata om de reala resurserna – försvar eller klimat, drönare eller läkare – i stället för att gömma sig bakom finansieringsfrågan. Det vi behöver nu, menar Peo, är folkbildning: med en korrekt förståelse av pengarna öppnar sig ett helt nytt politiskt utrymme – "det vi kan göra kan vi också betala för".