Somna med Henrik

Hej Somna. I kväll blir det en timme med skuld, vatten och små vita fjärilar. Jag kör nästan på en cyklist (fast inte egentligen), grälar med mig själv i bilen och inser att jag kanske är lite för hård mot mig själv. Sen glider vi vidare…

Hej Somna. I kväll blir det en saga om speglar, byar och kulmagar. Vi börjar i min egen fumliga vinjett-tajming och hamnar snart i en brottslingsby där en pojke föds med en spegel istället för ett ansikte. Hugo Vass heter han, och hans…

Hej Somna, idag för du vara en Vandra! Det här är ingen vanlig promenad. Jag går för något som har format mitt liv på ett sätt jag aldrig kunde förutse. Det är en vandring genom mitt Stockholm – från Sveavägen, mellan Kungstornen, förbi…

Hej Somna. I natt blir det ett samtal med själva tystnaden. Den knackar på min dörr i äventyrsvargen och sätter sig ned för en intervju. Vi pratar om vattenhjul som aldrig snurrar, om släktingar som luktar förråd, om kyrkorum där ljudet…

Hej Somna. Jag är tillbaka efter semestern, ringrostig och knapphungrig. Vi talar om knappar idag – de verkliga, de digitala, de som sitter på mikron, på hissdörrar och på våra hjärtan. Om att trycka två gånger fast man vet att det räcker…

Det börjar med en storm. Eller en rav. Eller en kvinna från Göteborg som pratar om sitt akterkastell. Och snart står burkarna i köket i givakt, oreganon lutar, och kryddmakterna gör sitt intåg i min lägenhet. Vad vill de? Är det ett kall?

Hej Somna. Du är inne i min Äventyrsvarg nu. Den är som en hiss, fast full av mikrofoner, backelit och biskvier. Vi ska åka upp och ner i det här avsnittet, men mest inåt. En fågel flyger in i en hiss, fastnar där, och huset får en själ.

Hej Somna. Det är dags nu. Din gråmelerade Ford Fiesta står redo utanför drömmens port, med nycklarna i busschaufförens ficka och kyrktornet väntande på ditt “Hurra, Henrik är tillbaka!” Men istället för att rusa iväg, stanna här. Här i…

I detta avsnitt tappar vi nyckeln. Inte till något särskilt lås, utan till själva enheten, modemet, självet. Vi rullar i friläge genom sommarens tomma gator, förbi kaffekoppar som inte lyfter dagen och SMS som ekar i sitt obesvarade…

Jag är trött på mig själv, Somna. Inte på dig, aldrig på dig. Men på Henrik. Han är så högljudd i huvudet ibland, tar plats, kräver. Så i ett försök att skruva ner volymen i själen kastade jag mig in i något nytt – ett tankeexperiment, ett…

Det började med en sömnlös gryning. Jag kunde inte sova, så jag gick upp och berättade för dig om Gunnar – en flintskallig bankir på Hårbanken i staden Hålbanlån, vars dagar präglades av hårinlåning, perukregistret och dammiga björnar i…

I kvällens avsnitt kliver jag rakt in i kulisserna av mitt eget liv – ett liv i teaterns skuggor och strålkastarljus. Jag minns, förlåter och kanske försonas med mina gamla demoner: Ferro, Dramaten, rovdjuren i foajén och alla de roller…

Jag började prata om Flingan. Du vet hur det är — han jamar, han vill in, han vill ut, han stryker sig och sedan vill han absolut inte bli klappad. Han är som ett fästingburet mysterium i pälsform. Och som vanligt väcker han i mig alla…

Jag satt där i halvmörkret, betraktade rompa — robotdammsugaren alltså — när min blick föll på något som aldrig tidigare varit där: en pinnstol. En brun sak med svart sits, tyst som en viskning från förr. Och det visade sig att stolen hade…

Hej Somna. Det börjar i en vag undran om texten till “De sista ljuva åren”, och fortsätter i en resa som tar oss till muffiga monokler, trickspikar, barn i främmande land (eller inte), prismor, fallskärmssoldater och drömmar om att flyga i…

Hej Somna. Jag hittade ett halmstrå i en gammal pappmugg på mitt gamla kontor. Det såg ut som ett förskräckt utropstecken. Jag plockade upp det. Och det sa hej. Sen berättade det om en äng, om vinden, om ett liv bland andra strån, om en…

Hej Somna. I natt får jag besök i Äventyrsvargen – av ett skelett. Ett livräddande, lyssnande, tänkande skelett som jobbar som badvakt i Båstad hela sommaren. Det här är ett samtal om vad det innebär att vara levande, att sakna sömnen, att…

Jag bar grenar. Jag svettades. Jag stirrade surt på barn. Det hela började alltså med kroppsligt arbete och ett försök att undvika fästingar, men det ledde — som det ofta gör — till en inre färd bakåt i tiden, till uppväxtens…

Jag har aldrig… Och så fortsätter det. En timme av jag-har-aldrig där det aldrig riktigt tar slut. Förutom då det gör det. Men innan dess hinner jag, Somna, bekänna mina fegheter, min längtan efter ljud, min icke-relation till rikedom, min…

Hej Somna. Du är i superposition nu. Inte bokstavligt kanske, men ändå. Du är både vaken och sömnig, både här och borta. Precis som verkligheten i det där dubbelspalt-experimentet som jag försöker förstå men mest bara förvånas över. Jag…

Vecka efter vecka, månad efter månad, charter efter charter… och ändå är det som om allt bara pågår, utan slut i sikte. I det här avsnittet pratar jag med Karina Ljudbang. Hon har varit på en charterresa till ön Blek i landet Ria Foskidat…

Regnet kom aldrig. Istället steg en sol upp som ville något. Men ändå – doften. Den där doften. Petrichor. Sten och gudavätska. Somna, jag vet att du vet vad jag menar. Det här är ett avsnitt där regnet aldrig riktigt faller, men där allt…

Hej Somna. I det här avsnittet börjar vi i bilkö och slutar i Dalarna med en produktionslokal och ett tyst dragspel i handen. Jag pratar om att köra bil den långa vägen, att låtsas veta allt om trafiken, och om Buggles, VHS-band och Betty…

Hej Somna. Ikväll vänder vi och vrider vi på allt det där vi kallar känslor. Vad är de egentligen – elektriska impulser, gammal galla, kosmiska signaler? Kan de vägas, mätas, fångas i en burk och ställas på hyllan med etiketten “melankoli…

Hej somna. I natt kastar vi oss huvudstupa in i en mysdeckare som inte vet om den vill vara kriminaldrama, arbetsmiljöskildring eller mjölkskumsfantasi. Det blir en berättelse om Penuella Karsk, ensam polis i en idyllisk by där ingen…

Hej, Somna. I nattens sken och mörkrets sällskap återvänder vi till ett gammalt bekant hål – både bildligt och bokstavligt. Gwallath, den förra portvakten till sorkarnas besvikelse, kliver åter in i våra drömmar för att fortsätta sin…

Hej Somna. Ibland gråter man i bilen till The Killers. Ibland vobblar löpbandet under någon som har bastant kroppshydda. Ibland känner man att världen är för mycket och för lite samtidigt. Men ibland – som just nu – händer det där andra…

I kvällens avsnitt känner jag mig anonym, Somna. Har du någonsin upplevt den där plötsliga känslan av stopp när du snyter dig? Precis så känns min kreativitet idag—helt blockerad trots min längtan att skapa något spännande och…

Hej Somna! Idag tar vi fram den optimala mängden USB-kräm – den där mystiska kraften som får universum att snurra och mobiltelefoner att ladda. Vi vandrar längs stränder i slitna shorts, orakade och lite självgoda, precis som en tidig…

Hej somna. Jag känner att det är en sån där kväll då det faktiskt känns bra att prata. Alltså inte bara bra som i “jag gör mitt jobb”-bra, utan genuint bra. Som om det finns en mening i att sitta här och låta tankarna glida omkring. Och…