Om avsnittet

Hur hälsar vi på varandra? Jag har funderat på det på jobbet den senaste tiden. Jag jobbar på en ganska stor arbetsplats (en förvaltning på Göteborgs kommun). Jag tror att vi är ungefär 300 personer. Alla är inte på kontoret samtidigt. Men jag ser mycket folk under en dag. Vissa känner jag bättre. Vissa har jag aldrig ens hälsat på. Många är bara ett ansikte eller ett namn som jag säger hej till i korridoren eller lunchrummet. Ganska ofta anställs nya personer. Det är intressant att observera olika sociala temperament (personligheter) och strategier. Folk handskas olika med mängden folk. Det finns de som har en grundläggande artighet och trevlighet. De säger godmorgon på morgonen, hejdå på eftermiddagen och trevlig helg på fredagen. Man får ögonkontakt och ett leende. Många har jag inte pratat mer med. Men vi bekräftar varandras existens när vi hamnar på samma plats. Sen finns det de som inte ser en alls (inte mig i alla fall). Vi kan passera varandra i korridoren utan att titta på varandra. Jag måste säga hej för att kanske få ett hej tillbaka. Det är dock ganska vanligt att det här beteendet förändras när vi hamnar i ett samtal. Man kanske hamnar vid samma fikabord och så blir det naturligt att prata. Sen blir det ett hej i korridoren nästa gång. “Så gjorde jag också i början” Första veckan hälsade jag på ganska många människor. Jag tänkte att det var bra att ta chansen när jag var ny. En kille log roat och sa: “så där gjorde jag också i början”. Han menade att det var för många på kontoret för att känna alla. Han hade börjat med att hälsa och presentera sig. Men märkt att många inte orkade hålla reda på folk på de olika avdelningarna. Han hade upplevt en kultur där det inte var naturligt att hälsa på nya medarbetare. Jag gjorde inte samma erfarenhet. Jag tyckte många var öppna och nyfikna när de förstod att jag var ny. Men det var intressant att höra att vissa kanske såg det mer: “jag håller mig till mitt och de jag jobbar närmast med”. Jag försöker upprätthålla inställningen att jag vill lära känna de som är på samma plats som jag. Men det blir faktiskt svårare när tiden går. Har man bara sagt hej till en person i ett halvår kan det vara svårt att plötsligt inleda ett samtal. Det blir svårare att bryta isen (ta initiativ till samtal/få kontakt). Ett mikrokosmos av godmorgon Med mikrokosmos menar man en liten värld som speglar den stora världen. Vi kan till exempel tänka oss att min förvaltning speglar hela Sverige. Vissa sociala beteenden kanske är generella i Sverige. Min beskrivning tyder på att den kända svenska reservationen eller blygheten finns representerad. Men det finns många som inte följer det mönstret också. En morgon tänkte jag särskilt på hur folk sa godmorgon. En kurator som jag redan pratat en del med gick förbi mig. “Morn” sa hon jättekort. Jag svarade och hon stannade liksom till. “Det var väldigt vad jag var kort”, reflekterade hon högt. “Jag tycker om att vara effektiv”. Vi skrattade lite åt att det kunde…