Om avsnittet

Jag tänker på temat hem/hemma. Jag översätter en dikt av Alexandras* som finns i boken Cartilage - a story about edges (=brosk - en berättelse om kanter/gränser). Dikten Inte en, men många sfärer av tankar, intryck, antaganden, erfarenhet. Inte kristallklart men färgat av det förflutna, filtrerat och förvrängt av envishet. Människornas värld är mångfaldig Som kräver översättning att överbrygga Klyftan till en mer perfekt förening. Avgrunden mellan dem är omöjlig Att skjuta ifrån sig, dra till sig, att skära av, att mäta. Det passar bara som en paus mellan sånger, mörkret mellan stjärnorna. Utrymmet som tillåter mångfalden inte bara att existera, men också att känna till det. Ett avstånd enbart att överbryggas med det här, en berättelse, en sång, en bild, en dans, Och bara ibland att kalla hem. Det här är en ganska bokstavlig översättning. Det är inte en poetisk tolkning. Behärskar du engelska? Välkommen att diskutera bättre översättningar! Inledande tolkning Är vi någonsin hemma? Var är det i så fall?Vi går i dialog med dikten,först i några inledande tolkningar, rad för rad: * Vår tanke rör sig snabbt, från det ena till det andra. * Vi upplever saker, sedan tolkar vi och det här skapar vår erfarenhet. * Vår upplevelse av världen är en konstruktion. * Det finns ingen ren tolkning. Vår tolkning påverkas av våra tidigare erfarenheter. * Här är envishet nyckelordet. Jag tolkar det så här: vi försöker hålla fast vid en tolkning av världen. Våra vanor filtrerar vår upplevelse. * Vår värld har många nyanser. Det finns många perspektiv. Det finns många olika livsöden. * Vi behöver hjälp att förstå varandra. Vi behöver tolkar. Det kräver översättning. * Vi kan tänka oss en fullständig gemenskap. Vi behöver förklaringar, tolkning och översättning för att nå dit. Det finns stora avstånd mellan oss och inom oss. * Avståndet är en avgrund. Avgrunden är stor. Det känns omöjligt att komma till andra sidan.¨ * Alla sätt, metoder, försök kommer till korta (=de lyckas inte att nå hela vägen), * Det viktiga är sånger, bilder, texter, pjäser, musik. ‘ * Det är i glappet (=utrymmet) mellan förståelse och intuition som möjligheter uppstår. * Utrymmet är förutsättningen för att mångfalden finns. Det är också grunden för att förstå den. En filosofisk rad. Den är svår att förklara på ett enkelt sätt. * Det är ett avstånd som ska överbryggas (=broar ska byggas) * En berättelse, en sång, en bild, en dans. * Bara ibland kan detta kallas hem. Kanske finns hemmet i överbryggandet. Kanske finns det i mellanrummet eller i berättelserna, sången, dansen, alltså i konsten. Kanske är dikten själv ett tillfälligt hem. Bilden Dikterna i boken har sällskap av bilder. Jag är inte alls lika van att tolka bilder. Jag ska försöka säga något ändå. Jag får intrycket att kvinnan på bilden speglar sig i ett glas. Glaset består av olikfärgade fält. Effekten blir att ansiktet delas upp i olika delar. Kvinnan som står framför glaset/spegeln håller en spik…