Om avsnittet

Jag har skaffat en prenumeration på Draken film. Det är en streamingtjänst för smalare kvalitetsfilm. Där finns bland annat många filmer av den finska regissören Aki Kaurismäki. Min mamma är som jag berättat tidigare från Finland. Landet och det finska språket har ett nostalgiskt skimmer för mig. Min plan är att se Kaurismäkis filmer i kronologisk ordning. Jag har sett tre så här långt. Jag vågar påstå att det finns något specifikt finskt i filmerna. Kaurismäki leker med stereotypa bilder av finska människor. Dialogen är sparsam. Många korta meningar. Det är få leenden. Stämningen är tung. Miljöerna är gråa. Ändå finns en humor. Jag skrattar när jag ser filmerna. Och det finns en medkänsla med de oglamorösa karaktärerna. Man kan se Kaurismäkis karaktärer som karikatyrer (överdrivna komiska porträtt). Sådana kan vara vanskliga (riskabla). De kan bli sårande och kränkande på olika sätt. Chansen att en karikatyr blir lyckad är större om den kommer inifrån kulturen. På bild ser Kaurismäki ut som sina egna karaktärer. Det känns som han skildrar människor han känner. Om man skildrar människor från en kultur eller grupp man inte tillhör är risken större att det blir fel. Men det kan också bli charmigt. Minns du texten jag skrev om filmen Midsummer. Där skildras svenska traditioner på ett exotiskt sätt. Man känner att blicken kommer utifrån. Regissören är från USA. Jag tror att många svenskar tycker det blir ofrivilligt komiskt fast filmen är en skräckfilm. Har du upplevelser av något av detta? Har någon berättat om din kultur, inifrån eller utifrån? Vad är det som sticker ut? Vad skulle du behöva förklara för mig? Vad är inte självklart för mig med annan bakgrund? Kärleken till särarten I stereotyper och karikatyrer kan det som är speciellt komma fram. Det kan finnas en kärlek till ett lands eller en kulturs särart (det som är speciellt och gör det unikt) i sådana bilder. Ett svenskt exempel är En man som heter Ove. Den har många läst eller sett. Det finns något typiskt svenskt med den sura gubben som patrullerar i sitt bostadsområde och har bestämda åsikter om Saab och Volvo. Det fyrkantiga ordningssinnet och regelföljandet hör hit. Även det buttra och socialt otillgängliga. Samtidigt känner man medkänsla med Ove. Många har nog en släkting eller granne som påminner om honom. Ove representerar ett annat Sverige än det vi har fått idag, tryggare och mer uppstyrt. Det tror jag kan väcka något hos många svenskar som ser filmen. Sen gissar jag att det finns mycket i filmens tema som är mer universellt. Sura gamla gubbar finns nog i alla världens hörn. Att sakna det man inte haft Mitt band till Finland är ganska tunt. Jag förstår inte finska. Jag fick aldrig träffa min mormor och morfar. De dog innan jag föddes. Jag träffade andra släktingar när jag var barn men det var längesen nu. Samtidigt har jag en tydlig känsla av Finland. Mammas sätt är inte riktigt svenskt. Hon har berättat många historier från sin barndom. Och jag har hört mycket finska…