Om avsnittet

Killen framför mig beställer falafel på arabiska. Jag säger “en falafelrulle, tack” och lägger sedan till “eller wa7de falafel då”. Han framför mig plockar upp det: “du uttalar det bra i alla fall”. Det blir ett trevligt samtal om ditt och datt medan vi väntar på vår falafel. Han jobbar som bilmekaniker. Jag lyckas ställa den för mig osannolika frågan: “vilken är din favoritbil?”. Han svarar med en exklusiv svensk sportbil som jag aldrig hört talas om. Är det någon som vet vilken det kan vara? Jag vet att jag kan googla och ChatGPT:a. Men det är roligare att fråga. Det såg verkligen ut som en sportbil. Jättedyr och exklusiv. Tror namnet började på C men jag kan ha fel. Och han sade att den var svensk. Att slänga in lite arabiska i det sammanhanget bröt isen. Det kan vara så lite som gör det. Men det är inte alltid lika lätt att hitta nycklarna. Mina kollegor talar om Lisa Larson. Vem sjutton är det? Det är jultider och samtalet handlar om julpynt. Det är några prydnadsföremål som föreställer ett luciatåg. De är dyra men alla runt bordet verkar känna till dem. Jag googlar och hittar något jag känner igen: Det här lejonet hade min farfar och farmor på sin spiselkrans (=en hylla ovanför en spis). Okej, det var alltså Lisa Larson som designade detta. Hon var verksam på Keramikstudion Gustavsberg och jag tror de tillverkar hennes saker fortfarande. På deras hemsida kan du se bilder av hennes verk. Samtal om julpynt är lika utmanande för mig som samtal om sportbilar. Här klarar jag mig på grund av ett lejon. Passa in och hitta rätt Vadå klara sig? Det låter väl lite dramatiskt? Om man inte kan något om ämnet är det väl bara att vara tyst? Jo, fast det är ju inte så kul. Man vill ju vara med i samtal i skolan, på arbetet och i andra grupper. Jag tror de flesta vill det i alla fall. Man vill vara med i gemenskapen på något sätt. Och då försöker man passa in sig själv. Man vill vara sig själv men hitta något gemensamt med andra. En grupp kan utveckla sin egen kultur. Vissa saker funkar bättre än andra, att göra, att prata om osv. Det gäller liksom att hitta rätt med sig själv i mötet med de andra, med gruppen och med kulturen. En dag sitter några kollegor och pratar om film. Trevligt! Här borde jag ha något att komma med. Men jag känner inte igen filmerna, skådespelarna och regissörerna de pratar om. Det blir svårt att bidra med något. Det är visserligen kul med tips på nya filmer. Men det hade varit kul att kunna säga något själv. En film de talar om påminner mig om en videoinstallation jag har sett på en konstutställning. Men jag passar. Det känns för långt från ämnet och skulle lätt landa fel. Vad snackar han nu om liksom? Lite svårt att berätta om en konstvideo på ett kort och underhållande sätt. I ett annat samtal testar jag. Kollegorna pratar om pulverdrycker, sådana där man dricker om man gymmar eller bantar. Det får mig att tänka på en scen i boken Systrarna av Jonas Hassen Khemiri. Jag gör ett inspel men det faller ganska platt (=missar…