Om avsnittet
Kyrkans framtid. Det hette vårt förra projekt, som var en blogg och en podsändning. Vi brann för det. Vårt projekt blev uppmuntrat, artiklarna fick bra med respons och podsändningarna laddades ner upp till tusen gånger per avsnitt. Ändå falnade vår brinnande entusiasm för Kyrkans framtid1 till dess att både den och projektet låg i en pyrande liten kolhög som släcktes när det var dags för förnyelse av domänen. Visst är det intressant både hur fort ens känslor för något kan förändras och hur omärkbart känslor kan glida från ett tillstånd till ett annat över en längre tid? Nu är vi tillbaka – David, Christoffer och Mattias. Nu är vi Teoknologi. Det här är vad vi tänker: Världen innehåller enorma möjligheter för de flesta av oss. Men i möjligheterna ligger en dubbelhet. Hur vi hanterar friheten att själva råda över vår tid och uppmärksamhet avgör vilka vi är. Kanske är det mer tydligt än någonsin i vår tid? Teoknologi vill vara ett samtal kring frågor i skärningspunkten mellan möjligheterna och verkligheten; ärligt, öppet och roligt. Eftersom vi är både teologer och nördar är det naturligt att samtalet ofta tar sin utgångspunkt både i kyrkans värld och prylarnas. Det är rätt passande, i sammanhanget. Vi hade stora möjligheter att låta det vi brann för bli något stort. Verkligheten blev något helt annat. Ett misslyckande? Kanske. Men om det inte skett, skulle inte Teoknologi vara här. Det finns ett apokryft2 Jesusord som lyder någonting i stil med det här: Res dig upp, om och om igen. Ty, där du blir funnen får du också din plats. Vår plats – vår entusiasm och vår vilja – är inte att gräma oss över att det vi ville och hoppades på inte blev. Vi har ställt oss upp, och vi har börjat gå igen. Vår förhoppning är att också du vill vara med när vi utforskar vad Teoknologi ska bli. • Projektet, alltså. Inte Kyrkans framtid. • Apokryft som i att det inte finns med i något av våra fyra kanoniserade evangelier. Detta specifika apokryfa Jesusord användes dock av ökenfäderna.
