Om avsnittet
I första avsnittet tar Ninni inspiration i påsken, där den största sorgen och största glädjen delar på samma helg. Hon funderar på varför vi också ofta gör på samma sätt. Varför tänker vi “inget ont som inte för något gott med sig”? Är det bra eller dåligt att vi plockar fram det fina i jobbiga situationer? Hör kyrie och gloria ihop? Kom med och fundera och fira andakt tillsammans. Textversion: Hej och välkommen till Typ Amen. Jag heter Ninni, Nicolina Grönroos, och idag ska du få vara med på andakt med mig. Typ Amen är en serie andakter i poddform, och därför kan det vara bra att du nu är på en plats där du kan slappna av och delta i andakten om det är det du vill. När det här avsnittet släpps är det påsktider, och jag tänkte låta mig inspireras av det. Påsken är en spännande högtid, där både den mörkaste sorgen och största glädjen får plats. Först plågas Jesus och dör på korset, men sen uppstår han och det blir kyrkans största glädjefest. Eftersom Typ Amen är en podd som går att lyssna på vilken tid på året som helst så blir det inte en tydlig påskandakt, men påsken är ändå det jag har hämtat min inspiration från den här gången. Den som har lyssnat på Typ Livet har blivit bekant med begreppen Kyrie och Gloria, där Kyrie får representera det jobbiga i livet och Gloria är det som är bra. Och det här är ju en liten förenkling av begreppen. Jag tänkte ge en kort, lite halvnördig, beskrivning av begreppen före vi går vidare. Båda begreppen finns med i gudstjänsten, och om du har gått i kyrkan kanske du känner igen dem. Kyrie är taget ur frasen “Kyrie eleison”, som är grekiska och betyder “Herre förbarma dig”. Typ Gud ha medlidande med mig eller Gud hjälp mig. Det handlar om att vi plockar fram det jobbiga och ber Gud bära det. Och direkt när vi har bett Gud om hjälp i gudstjänsten går vi över till Gloria. Vi ställer oss upp och sjunger ut all vår glädje till Gud, precis efter att vi har gottat in oss i detdär som är riktigt jobbigt. Gloria är latin, och betyder ära. Vi sjunger och ärar Gud, tackar Gud för livet och det fina i livet. Det var den nördiga förklaringen. Jag funderar ibland på varför kyrie och gloria, d.v.s. sorgen och glädjen, så ofta ska pressas ihop. Vi gör det i gudstjänsten, i livet överlag vi säger saker som “inget ont som inte för något gott med sig”, och till och med Gud valde att pressa ihop dem båda i en helg på påsken. Och när jag har PMS så blir det också en ständig bergochdalbana mellan kyrie och gloria. Och också i podden Typ Livet har vi valt att lyfta upp dem tillsammans. Jag tror att de här ofta går hand i hand, på olika sätt. Ibland när vi möter sorg och besvikelse kopplar vi på en automatisk försvarsmekanism och börjar vända på det till något positivt eller hitta en mening med det. Iallafall jag har lätt att ta till det, men försöker bli bättre på att hindra mig från det. Ibland finns det ingen mening med det jobbiga som händer, och ibland är det bara riktigt dåligt. Och så ska det vara. Det är inte det jag…
