

Om avsnittet
Isac ska sluta med amfetamin och ta sig ur ett tungt beroende. Men om han lyckas, kommer han någonsin kunna fota igen? Reporter och ljuddesign: Jonatan Loxdal Producent: Gustav Asplund Slutmix: Astrid Ankarcrona Verkligheten görs av produktionsbolaget Filt. UTSKRIFT AV AVSNITTET: – Att dricka mig full och sen dra i mig en laddning amfetamin, då känner jag mig ostoppbar när jag var ute och fotade. Jag kommer aldrig kunna göra samma sak nu. Fotografen Isac ska sluta med amfetamin, och avgifta sig själv från ett tungt beroende. Men om han lyckas – kommer han någonsin kunna fota igen? – Vad händer med mitt liv, vad har jag gjort? Ibland vaknar jag och har gett mig fan på att idag ska jag bli hög. – Jo, det är okej, Jag ligger på sjukhus. Du lyssnar på Verkligheten med mig Jonatan Loxdal och det här är Isacs berättelse. *** För mig börjar den här historen med bilder. Jag har länge sett på Isacs foton på hans hemsida. Svartvita porträtt på unga människor som festar i Göteborg. Personer som ser ut att just ha tagit steget ut i vuxenlivet – de tar för sig av stadens kärlek, musik och berusning. De ser ut att vara från en svunnen tid av rock och frigörelse, tänker jag hemma vid min dator. Jag kan höra sorlet och känna doften av utspilld öl. Jag kan inte släppa bilderna. Men vem är mannen bakom kameran? Var kommer hans dragning till det där vilda ifrån? Nu bestämmer jag mig för att åka till Göteborg och ta reda på vem Isac är. Och det ska visa sig att han är en berättelse i sig – om passion och jakten på det stora nattlivet. Göteborg badar i vintersol. Isac är svartklädd och möter mig med två kameror hängande på överkroppen. Han bor i Mölnlycke, en halvtimmes tågresa bort. Hit till Göteborg åker han hela tiden. – Två gånger om dagen ungefär. – Är det sant. Du stannar inte? Men är det aldrig så att du äter inne i stan? – När jag har pengar så, men det är inte alltid jag har. Så då får jag ta mig hem. Flera kvällar i veckan hänger Isac på krogarna inne på Andra långgatan. För det mesta inte för att dricka öl. – Träffa folk och det är där jag tatt de flesta fotona jag lagt ut. Porträtten. Tar en läsk. Ibland dricker jag men oftast inte. – Du fotar i svartvitt direkt. – Ja, oftast. Det får inte riktigt samma djup tycker jag i färg, utan att fota människor i svartvitt tycker jag man ser människor på ett bättre sätt. – Hur drastisk är du som person skulle du säga? – Otroligt! Jag går på impuls 60 % av tiden, jag tar väldigt mycket beslut på impuls och ofta agerar därefter… Han är 27 år men har levt mer än de flesta, börjar jag förstå. – Mitt liv stod på spel. Men när min berättelse om Isac tar sin början, fattar han inte alls vad som står på spel. Han är tonåring och håller på att bli vuxen.Vid den tiden bor han med sin ensamstående mamma, i ett miljonprogramsområde i Mölnlycke. – Bodde mycket. Ensamstående föräldrar och jag var inte så kort. Inte så långt efter krigen på Balkan. Så mycket…