Om avsnittet

Gubben Med Hatten #33 - đŸŽ™ïž Positiv Personlig Utveckling & prat om bett! FrĂ„n motgĂ„ngar till möjligheter – och varför ett bett aldrig kan ersĂ€tta partnerskap Det finns ett ögonblick i varje ryttares resa dĂ„ man stĂ€lls inför frĂ„gan: ser jag det hĂ€r som ett misslyckande – eller som en möjlighet till utveckling? I det hĂ€r avsnittet av Gubben Med Hatten gĂ„r vi rakt in i kĂ€rnan av vad personlig utveckling egentligen betyder för oss ryttare och hĂ€stĂ€gare. Vi pratar om hur vĂ„ra motgĂ„ngar – bĂ„de i ridningen och i livet – kan bli katalysatorer för lĂ€rande och vĂ€xande, istĂ€llet för att fastna i kĂ€nslan av att inte rĂ€cka till. Vi delar berĂ€ttelsen frĂ„n en klinik i Vara, dĂ€r ett ungt fullblod kom in pĂ„ banan med förvirring och frustration i bagaget. Var det rĂ€dsla? Var det het energi? Eller nĂ„got helt annat? Genom att lĂ€sa hĂ€stens energi och beslut kunde vi se skillnaden mellan instinktiva reaktioner och medvetna handlingar – och dĂ€rifrĂ„n skapa en vĂ€g till lugn, fokus och samarbete. Ur den upplevelsen vĂ€xte samtalet vidare till mĂ€nniskans behov av belöning och straff, och varför hĂ€sten inte fungerar utifrĂ„n de begreppen. HĂ€star tĂ€nker i konsekvenser, inte i vĂ„ra mĂ€nskliga konstruktioner av “rĂ€tt” och “fel”. Och nĂ€r vi förstĂ„r det, blir det tydligare hur vi sjĂ€lva kan vĂ€lja att se vĂ„ra egna erfarenheter: inte som nederlag, utan som steg pĂ„ vĂ€gen mot insikt och mognad. Vi pratar ocksĂ„ om att skapa smarta belöningar för oss sjĂ€lva, om att inte förmĂ€nskliga hĂ€sten, och om det djupt mĂ€nskliga behovet att alltid vilja göra rĂ€tt. Det finns en oskriven lag i hĂ€stvĂ€rlden: ju mer utrustning vi anvĂ€nder, desto mer kontrollerar vi hĂ€sten och desto mer sĂ€kerhet har vi. Men frĂ„gan Ă€r – Ă€r det verkligen sĂ„? PĂ„ Sveriges Ridgymnasium har man infört en regel: hĂ€starna ska ledas pĂ„ bett eller med kedja. Punkt. Och hĂ€r nĂ„gonstans blir det tydligt hur lĂ€tt vi mĂ€nniskor gör regler av saker som i grunden borde handla om relation, kommunikation och partnerskap. För vad sĂ€ger egentligen ett bett om ryttarens kunskap? Vad sĂ€ger det om hĂ€stens vĂ€lfĂ€rd? Och varför Ă€r det enklare att skriva in ett tvĂ„ng i regelboken Ă€n att lĂ€ra ut förstĂ„else för hĂ€stens psykologi, kropp och kĂ€nslor? Vi mĂ„ste vĂ„ga stĂ€lla de obekvĂ€ma frĂ„gorna. Inte för att vara rebelliska – utan för att göra skillnad. För en hĂ€st kan gĂ„ i harmoni och sĂ€kerhet utan bett. Det Ă€r inte stĂ„let i munnen som avgör om vi har sĂ€kerhet, utan hĂ€nderna som hĂ„ller i den andra Ă€nden. NĂ€r regler ersĂ€tter reflektion tappar vi den viktigaste komponenten av alla: ansvaret. För i slutĂ€ndan handlar det inte om vilken utrustning vi sĂ€tter pĂ„ hĂ€sten – utan om hur samarbetet Ă€r mellan hĂ€st och mĂ€nniskor. Det blir ett samtal som rör sig mellan ridbanan, vardagen och livet i stort – med humor, Ă€rlighet och en stor portion hoppfullhet. Lyssna in, och ta med dig den kanske viktigaste frĂ„gan av alla: Vem Ă€r jag i relation till min hĂ€st? ✹ Följ med i fler samtal om hĂ€stpsykologi, ledarskap och partnerskap: ‱ 🌐 Hemsida: