Om avsnittet

Avsnitt 89: Torbjörn Öckerman – “Det är inte gulligt, det är allvar” Vad händer när bönderna blir det svagaste ledet i sitt eget matsystem? Torbjörn Åckerman driver tillsammans med Linda Jädra Prästgård i Uppland, ett ekologiskt jordbruk på heltid drygt fyra mil från Stockholm. De odlar, mal, pressar och säljer själva. Ungefär 75 % av tiden går åt till att förädla och sälja direkt, eftersom mellanhänderna alltid har tagit marginalerna. Torbjörn började i landsbygdsutveckling i Nicaragua, Tanzania och Vietnam. Därifrån har han med sig en skarp slutsats: småskaligt jordbruk är inte gulligt, det är allvar. Små bönder producerar ungefär 70 % av världens mat, och ändå handlar striden om marken. Den insikten går som en röd tråd genom hela samtalet, från vetefältet vid Jädra till frågan om vem som egentligen äger Sveriges beredskap. Vi pratar om vad som händer med jorden när man odlar höstvete efter höstvete, och varför det bara går så länge konstgödseln finns. Torbjörn visar hur gröngödsling kan ersätta djurgödsel, varför fosforn ändå är det som aldrig går ihop och varför det cirkulära jordbruket är mer myt än verklighet. Vi pratar om betesdjuren som får stryk medan djurfabrikerna är det egentliga problemet. Vi pratar också om “fossilfri” diesel, som bara är fossilfri i sista steget. Sedan går samtalet över till ekonomin. Torbjörn uppskattar att bonden får 3–9 % av matkronan, att stödet per hektar premierar fel saker och att konsumenten betalar tre gånger för maten: i kassan, via skatten och med miljön. Han vill hellre stödja efter hur många som arbetar på marken. Vi går igenom kilopriser mot näring, momsen på ekologiskt och Krav-märkningen, och varför det inte borde vara konsumentens jobb att välja rätt. Beredskapen är samtalets tyngdpunkt. Livsmedelsverket bad honom en gång räkna på krisproduktion, och svaret var 20 gånger mer mjöl och 40–50 gånger mer olja än vad som produceras i dag. Torbjörn ställer silon i Norrland mot 250–300 levande gårdar med små kvarnar och beskriver motståndet mot småskalighet som ett proxykrig. Han förklarar också varför han står utanför LRF. Mot slutet vänder vi oss framåt. Hur kan nya bönder komma in när markvärdet stänger dörren? Torbjörn pekar på Bonde 2.0, med deltidsbönder och medlemsfinansierat jordbruk, där Joel Holmdahl är ett exempel. Vi pratar om risk, gentekniken och kronhjortarna, och om Magnus Lindö, som odlar en skyddsring av råg runt sin spelt. Sist kommer Torbjörns flaskpost till kommande bönder: ett enda ord, försök. Brödet på bordet Jag har bakat med Dalavete från Jädra Prästgård, både fullkorn och siktat, med salt och en surdeg gjord på samma mjöl. Man kan smaka vilket fält brödet kommer ifrån. Det är terroir i praktiken. Kapitel • 00:00 Intro: serien VISDOM och bönderna som röster • 00:59 Torbjörn och Linda: sina egna mellanhänder • 02:09 Från drängår till landsbygdsutveckling i Nicaragua, Tanzania och Vietnam • 06:43 Småskaligt är inte gulligt: 70 % av världens mat • 14:29 Monokultur,…