Om avsnittet
Om klass och kön med några starka kvinnliga konstnärskap. Sapfo, Big Mamma Thornton, Diamanda Galas. All musik är inte underhållning. En del manar till eftertanke, kanske till och med till motstånd och förvirring. Musik får politisk laddning för att den ingår i ett bestämt sammanhang. Ibland blir polariseringen mellan individer och grupper särskilt tydlig just i musik. Det är vad musikmagasinet Musik & Politik handlar om. Medverkande: Carin Bartosch Edström, tonsättare och författare, Kristine Scholz, pianist. Röst: Marie Skönblom, skådespelerska Skottes Musikteater. Gästkrönikör: David Lehnberg, musiker och låtskrivare. Produktion: Mikael Strömberg / GiG Sapfo För 3000 år sedan var musik på allvar. Det var inte okey att spela vilka skalor och melodier på vilka instrument som helst. Platon , Perikles och Pindaros gick till och med ännu längre än den svenska proggen som delade in musikinstrument i borgliga och inte borgliga instrument. För 3000 år sedan var musiken avgörande. Satens ledare, väktaren, var tvungen att använda melodierna med omsorg som led i en “politisk fostran”. Ändrade man i lagarna kunde samhällsordningen ruckas. Längst av alla gick Sokrates som anklagades för att ha försökt omstörta hela Grekland genom några otillåtna toner. Därför måste han tömma giftbägaren. Ungefär samtidigt hittar vi en kvinnlig lyriker, Sapfo från den grekiska ön Lesbos, vars texter levererar en progressiv kärlekslyrik som berättar om det allmänmänskligt politiska jaget-svartsjukan-individen-staten. Aldrig tidigare hade förälskelse framställts så omedelbart. Det är, som någon sagt, “som att bevittna själva urcellen för inlevelsens hetta och iakttagelsens kyla, nuets turbulens och språkets eftertanke.” Progressiv musik när den är som hetast. Hildegard von Bingen Det sätt på vilket tyskan Hildegard von Bingen uppmärksammats är rent exceptionellt. Under senare delen av 1900-talet adopterade new age-rörelsen skyddshelgonet Hildegard och såg i henne ett tecken för allt möjligt: healing, doftterapi, karma. Unga feministrörelsen i Europa fick Hildegard som idol tack vare hennes texter om medeltida "queer power". Det var hårda bud att bli nunna på 1100-talet. Redan som åttaåring skickas hon i benediktinkloster. Samtidigt får hon sin första uppenbarelse och sammanställer fyrtio år senare en tjock bok, som bland annat förutser kyrkans sekularisering. Så hon bygger ett eget kloster på Rupertsberg vid Bingen. På Hildegards tid innebar sången en ritual, som att be två gånger. Sången riktades mot den akustiska punkt i valvet där ljudet förstärks av rummet och börjar självsvänga. Tanken är att musik är hörbar agitation. Ju enklare, desto bättre. Stjärnorna, planeterna, årstiderna, månaderna, åren, allt som rör sig och kan observeras på himlavalvet, plus allt annat, försökte Bingen göra musik av. Big Mamma Thornton Lyssna till en kraftfull röst med en självkänsla som får övrig politisk musik att…
