Om avsnittet

De första resultaten från projektet CLIMIPHY visar att anlagda våtmarker kan lagra stora mängder kol, samtidigt som olika vattenväxter påverkar våtmarkernas utsläpp av växthusgaser olika mycket. Nu ska kunskapen omsättas i praktiken. När VA-guiden våren 2026 intervjuade Sebastian Sobek, professor i limnologi vid Uppsala universitet och projektledare för forskningsprojektet CLIMIPHY, var analyserna fortfarande i ett tidigt skede. Sedan dess har projektets doktorander Pauline Balk och Esra Reichert presenterat de första resultaten vid en internationell konferens. Samtidigt pågår arbetet med att sammanställa flera års mätningar. Målet: att förstå vattenväxternas effekt på utsläpp av växthusgaser Forskargruppen undersöker hur vattenväxter påverkar både utsläpp av växthusgaser och inlagring av kol i våtmarker. Målet är att förstå hur restaureringsåtgärder i vattenmiljöer kan genomföras med ett så litet klimatavtryck som möjligt. När landväxter bryts ner återgår det mesta kolet till atmosfären. Vattenväxter hamnar i sin tur ofta i syrefattiga sediment. Där går nedbrytningen långsammare, vilket gör att en del av kolet kan lagras under lång tid. Detta är en viktig anledning till att våtmarker och sjöar kan fungera som kolsänkor. – Vi vill förstå vattenväxternas samlade klimatpåverkan. Det handlar både om hur mycket kol som lagras i sedimenten och hur mycket metan som släpps ut till atmosfären, säger Sebastian Sobek. Växter kan både öka och minska metanutsläppen En del av projektet går ut på att undersöka hur olika växtegenskaper påverkar utsläppen av metan, en växthusgas som har betydligt starkare klimatpåverkan än koldioxid. I växthusförsök har Pauline Balk därför studerat ett stort antal vattenväxter utifrån deras olika växtsätt och egenskaper. De första resultaten visar att stora, rotade växter som växer upp ovanför vattenytan ofta släpper ut mer metan än mindre växter. Exempelvis gav bredkaveldun (Typha latifolia), en vanlig art i svenska våtmarker, upphov till relativt höga metanemissioner i försöken. Samtidigt kan också samma växter minska själva metanproduktionen i sedimenten. – De stora växterna har en hög potential att transportera metan från sedimenten till atmosfären. Men när rotsystemen utvecklas tillför de också syre till sedimenten. Hur mycket som transporteras beror sedan på om mer metan produceras än oxideras, eller vice versa, berättar Pauline Balk. Forskarna kunde också se att mängden metan som produceras i sedimenten i hög grad styr hur stora utsläppen blir. – När mycket metan bildas i sedimenten fungerar växterna nästan som skorstenar som leder gasen upp till atmosfären, säger Sebastian Sobek. Växthushusförsök för att utvärdera hur växternas egenskaper påverkar kolomsättning och utsläpp av växthusgaser. Foto: CLIMIPHY team Studierna visar samtidigt att växternas påverkan inte bara avgörs av hur stora de är. Minst lika viktigt är hur lätt växtmaterialet bryts ner när växten dör. Pauline Balk berättar att…