Om avsnittet
"Ditt födelsebevis är falskt", "din adoption är olaglig", "om de frågar dig i skolan, så är din mamma från Argentina". Sedan jag var en liten flicka berättade mina föräldrar för mig att jag var adopterad och att det hade varit en illegal adoption. Enligt vad de sa, så var historien följande: En mamma från min brors förskola hade berättat för min mamma att det fanns en bebis som behövde adopteras, så min mamma åkte med min pappa och min bror till andra sidan stan, nära centrala Buenos Aires, för att hämta mig på en läkares privata mottagning. De var alltid rädda att folk skulle få reda på det, för de trodde att de skulle hamna i fängelse för det. Det var inte förrän 2018 som jag fick veta att brottet baby-manniskohandel löper ut efter 12 år, vilket är helt absurt, men så är också världen absurd. Inget 12 år gammalt eller yngre barn kommer att gå och stämma sina egna föräldrar för att de illegalt har adopterat eller tagit dem. Om du undrar över de rättsliga konsekvenserna som läkaren skulle möta, ja, det är ännu mildare. Han skulle endast behöva bli åtalad för bedrägeri på grund av förfalskning av födelseattest, vilket anses vara en mindre förseelse. Det är dock stor skillnad om detta sker i samband med militärdiktaturens tillägnande av spädbarn, vilket klassificeras som ett brott mot mänskligheten och aldrig förskrivs. Läkaren som sålde mig fyllde i födelsebeviset med namnet på min nya pappa och mamma och ett födelsedatum som vi inte vet om det är rätt eller inte. Min mamma berättade för mig att när de frågade honom om mitt biologiska ursprung svarade läkaren hotfullt: "Vill du ha henne eller inte?". Och på den tiden, under militärdiktaturen, visste alla bättre än att ställa några frågor, så utan vidare tvekan tog de med mig hem. Och det var först när Mormödrarna på Plaza de Mayo bad mig om mitt födelsebevis som jag tänkte på den där läkaren eller relevansen av mina förfalskade papper. Jag hade redan flyttat till Sverige och så smått börjat mitt nya liv, när en vän en dag ringde mig och berättade att Mormödrarna på Plaza de Mayo bad mig att kontakta dem. Det visade sig att läkaren som skrev på mitt födelsebevis redan var åtalad i andra fall, så det var mycket möjligt att jag var ett av barnbarnen de sökte och frågade mig därför om jag kunde komma förbi och lämna ett DNA-prov. Det var 2002. Läkaren som skrev på mitt födelsebevis, Celestino Bartucca, var anledningen till att allt detta började. Många år senare, när jag kontaktade kontoret för mänskliga rättigheter vid civilregistret i staden Buenos Aires för att fortsätta mitt sökande, fick jag reda på att Celestino var en läkare som var, i Mercedes Yañez ord, som då var ansvarig för det kontoret, ”mycket produktiv”. Det var känt att han i flera år inte bara sålde spädbarn utan också utförde hemliga aborter utan tillstånd på sin privata klinik. Och om det inte är nog, så var han också Huvudförlossningsläkare på Santojannis kommunala sjukhus. Ja, Celestino var tydligen en mycket hårt arbetande…
