Dikter
Folke T. Olofsson
Senaste avsnittet 3 april 2021ca 3 min per avsnitt
- Vilande
- 15 avsnitt sedan 2021
- Konst
Avsnitt av Dikter
De 12 senaste av 15 avsnitt
- Etthundrafyrtiofemte dikten
Mellan blomning och frukt rann tiden mig mellan fingrarna, omöjlig att fånga, fasthålla med dess krav på mera, Det som förlorats kunde aldrig återvinnas. Tiden aldrig återlösas när den väl förslösats. Jag såg nyponrosorna blomma vid…
4 min - Etthundrafemte dikten
Platser som jag redan tidigare uppsökt besöker jag avsiktslös igen som om jag bara kommit den vägen och det slagit mig i förbigående att på andra sidan stenfallet brann en gång en eld. På fälten hörde jag aldrig förr sångsvanar gräla i…
3 min - Etthundratjugoåttonde dikten
I klostrets kalvinistiskt kala kapell ett knäfall, ett kors med Kristi kropp, ett krucifix, inga helgonbilder, inga statyetter. Inget annat än detta kors och fönster ut mot den stenlagda tomma gården, backen med allén ned mot vägen, mot…
3 min - Femtonde dikten
Fyrkantig johannesört och äkta utefter vägrenen. Knopp, blomma, frukt och frö samtidigt. De gula knopparna blöder, klämda mellan tumme och pekfinger, färgar fingerblommorna lila, mansblod, fansflykt. Hypericum maculatum. Hypericum…
5 min - Sjuttonde dikten
Lettisk höst Det är senare än de nedfallna äpplena i grusgången syrliga utan bruna fläckar, senare än det ljumma diset, ljuset inifrån från en hemlig lampa som ingen kan finna i de säkras skallgång. Detta är glasvingarnas tid. Kreaturen…
6 min - Elfte dikten
Alltför länge förödde jag mitt liv med att söka samband där inga fanns, leta budskap i artefakter som aldrig tilltalade mig i sin anspråksfulla mållöshet. De som uppbar honoraren visste inte mer än jag. Hade ingenting att säga i en tid som…
4 min - Nittonde dikten
Såg jag dem aldrig förut, vinterträden i sin skarpa svärta, tydligare, strängare än sommargrönskans lövverk. Stammen, grenar, kvistar ristade med diamant på vinterdagens glas. Var slags träd med sin form ekens satta bredd askens slanka…
2 min - Femtiosjätte dikten
Skulle jag ångra att jag inte försökte fånga fåglarna som satte sig på min axel och sjöng sånger som jag aldrig hört förut, att jag inte vingklippte dem eller satte dem i bur, gav dem frö och vatten, medan jag försökte skriva ned det de…
2 min - Etthundrafjortonde dikten
Om jag stod alldeles stilla knappast vågade andas av rädsla för att på flykten skrämma den som jag själv räds skall komma mig för nära. Om det yttersta av vingen snuddade vid min axel skulle jag säkert förvandlas eller förgås i en beröring…
1 min - Sjuttionde dikten
Bakom mig ligger fastlandet de frusna öarna, skären nedslipade trädlösa. Med mörkret bakom mig går jag över isen medan den bågnande sjunger sånger som svarar på valarnas råmande fortplantat över haven in under isen. Jag går från mörkret på…
2 min - Etthundratrettonde dikten
Det förhöll sig alltså inte så som jag hade trott att ådern hade torkat ut, att spräckningen på sextio meters djup inte gav något vatten, att borrningen var förgäves, att det inte fanns något vatten att hämta. Det var inte så. Det var inte…
3 min - Etthundrafyrtiotredje dikten
Är det höst eller vår, är det ljudet av steg eller bara bordsurets tickande när jag minns en bild av en som vänder mig ryggen, går bort från mig på en väg vadderad av morgondimmor över ängar och fält. Kommer jag aldrig att få veta vem det…
1 min
